Nr 8: Rom 1:16-32

hem igen

Hej!

Så var det dags igen efter ett alltför långt uppehåll. Det har varit en rätt intensiv och tung höst på många sätt. Den hu­udsakliga tiden har gått åt att skriva C/D-uppsats i skolan. Den handlar om ungdomars arbete med identi­tet i en miljö av media och kompisar. Jag skriver tillsammans med en herre vid namn Fredrik, en mycket sympatisk man. Jag räknar honom verkligen som en gåva från Gud. Det är viktigt att ha en kompis när man studerar har jag märkt. Uppsatsskrivningen har på det hela taget gått mycket bra men den har tagit nästan all tid.

I församlingen har vi också haft en tuff tid där vi fått arbeta med organisationen på ett särskilt sätt. Därför har det inte varit möjligt att kunna komma ut med något bibelbrev förrän nu.

Med familjen har det varit och är mycket bra. Det är Guds nåd att det är ro och seger på några områden i våra liv och att allt inte kommer på en gång. Genom allt detta har Gud varit trofast. Han är verkligen en trofast Gud och Han vet hur man gör för att trösta och uppmuntra sina barn. Mina vänner, vi har att göra med en underbar Gud. Låt oss inte glömma detta. All ära till Jesus!

Jag tänkte också berätta att det nu är 52 adressater som prenumererar på detta bibelbrev. Det får gärna bli fler. Det är också roligt med feedback, frågor och samtal om Guds Ord.

Det är uppenbart att vi nu le­er i en tid då samhällsklimatet alltmer hårdnar, inte minst i trycket mot oss kristna. Följderna av Knutby har vi inte ännu sett. Jag tror att det är viktigt att vi gör två saker nu. Det ena är att vi fortsätter kämpa för rätten till religionsfrihet i vårt land med allt vad det innebär.  Det handlar om respekten för individens frihet. Det andra är, något som jag upplevde Herren talade till mig om, att vi inte får fastna i rädsla eller irritation över det motstånd, ogudaktighet eller förföljelse som börjar bli allt tydligare i samhället utan att vi frimodigt fortsätter arbetet för evangeliet. Låt oss se på Jesus.

Människor behöver bli frälsta. Låt oss be för Andens vind på nytt i vårt samhälle. Vi behö­ver bli tända på nytt i våra kyrkor och bönhus. Be för dina familjemedlemmar, släktingar, vänner, grannar, arbetskamrater, din nästa som du möter som inte ännu är frälst att deras ögon skall bli upplysta så att de får se Jesus.

Romarbrevets tema

I detta bibelbrev skall vi knyta ihop Rom 1:16-17 och gå in i brevets huvudinnehåll som börjar med 1:18. Det skall bli intressant.

1:16 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.

1:17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.[1]

Vi har i några brev talat om tre av de begrepp som Paulus talar om i dessa centrala verser, nämligen frälsning, rättfärdighet och tro. Vi skall nu försöka avsluta denna del men först skall vi titta på några andra saker han talar om i dessa verser.

Paulus börjar med att utbrista ”jag skäms inte för evangeliet…”.[2] Paulus visste att det inte fanns någon annan väg till frälsning än genom evangeliet. Han var en person som hade gått så långt man kan gå på gärningarnas väg, dvs. att försöka uppnå rättfärdighet på egen hand.

Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.[3]

Paulus hade varit en av de mest framträdande och för­nämsta företrädarna i den förnämsta religionen i hela världen. Kom ihåg hur han fick fullmakt av självaste översteprästen att gripa kristna som ”förvillade” judar.

Saulus, som fortfarande an­dades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.[4]

Men något hände, något som han inte hade räknat med.

Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna.[5]

Paulus fick möta Jesus Kris­tus, den uppståndne och han blev helt förvandlad. Det står inte i Apostlagärningarnas beskrivning[6] att han tog emot Jesus utan endast att Jesus sa till honom att han skulle visa honom vad han måste göra. Vad Paulus måste göra var det vi nyss läste: ”för att jag skulle predika evange­lium”[7]. Vi kan däremot läsa Paulus egna ord i hans samtal med kung Agrippa när han relaterar till händelsen på väg till Damaskus.

Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gär­ningar som hör till omvändelsen.[8]

Paulus gör också i Filipperbrevet en jämförelse med det liv han levde som präglades av försök att själv uppnå rättfärdighet med det liv han nu levde, då Kristus hade blivit hans rättfärdighet.

Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebréer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man. Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kris­tus, rättfärdigheten från Gud genom tron.[9]

Det var därför Paulus inte skämdes för evangeliet. Han hade mött honom som evangeliet talar om och han hade sett vilken skillnad det innebar att sätta sitt livs hopp till Guds rättfärdighet och inte sin egen. Detta är något som vi också genom Guds nåd kan få göra. Petrus talar om vik­ten av att göra vår kallelse och utkorelse fast.

Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.[10]

Bibeln säger[11] att vi har en kallelse som är helig och från himmelen.

Bön: Fader i himlen, låt den nåd du har gett mig och den kallelse till det eviga livet du skänkt mig bli allt mer dyrbar för mig för var dag som går.

Judarna först, sedan grekerna

1:16 Jag skäms inte för evan­elium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.

I vers 16 finns det insprängt en intressant sak som vi be­höver belysa något. När man studerar olika teman och ämnen i Bibeln är det ofta man finner Bibelns undervisning i ett visst ämne på detta sätt, nämligen insprängt. Ibland, för att inte säga ofta, kan det insprängda stå i ett sammanhang där undervisningen behandlar ett helt annat ämne.

Hela bibeln är Guds ord[12]. Lyssna till vad Paulus så underbart bekänner:

Men det bekänner jag för dig att jag enligt ’den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna[13]

Gud är också densamme och han förändras inte.

Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.[14]

Det betyder däremot inte att Gud har handlat med mänsk­ligheten på samma sätt i alla tider. Alla människor har inte genom historien fått samma instruktioner av Gud och det kommer inte heller att vara så i framtiden. Missförstå mig inte nu. Jesus är den enda vägen till frälsning men genom historien har Gud handlat utefter en plan och ett beslut som skulle leda fram till Jesus.

Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.[15]

Jag bifogar ett lösblad[16] i detta utskick där du finner en sammanfattning av det sätt Gud har verkat med människan genom historien som den är presenterad i Bibeln. Jag förväntar mig inte att du läser igenom alla bibelställen på detta blad även om det är ett mycket givande bibelstudium men titta gärna igenom de olika överskrifterna.

Översikten visar några saker:

1.       Gud har från begynnelsen haft en plan att erbjuda frälsning till alla människor i Jesus Kristus.

2.       Gud har i etapper tagit denna plan framåt, steg för steg.

3.       Han har under dessa alla ordningar (eng: dispensations[17]) instruerat, testat, dömt och erbjudit frälsning till människan.

4.       I och med löftets ord­ning börjar han arbeta med ett folk, istället för hela mänskligheten. Gud har fortfarande hela mänsklighetens frälsning som mål men han arbetar nu med judarna. Inte för att de skulle vara ett bättre eller sämre folk än något annat utan bara därför att Gud är Gud.

5.       Vi befinner oss i den näst sista ordningen, nådens ordning.

När Jesus kom till jorden vände han sig till sitt eget folk, judarna. Han gick inte till alla människor. Kom ihåg den kananeiska kvinnan från området kring Tyrus och Sidon som ropade till Jesus om hjälp för sin besatta dotter.

Han svarade: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”[18]

Till den samariska kvinnan säger han:

Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.[19]

Trots detta tog hans eget folk inte emot honom som Messias. Han var profeterad om sedan länge. Han skulle komma som Profeten[20], en smord (Mes­sias)[21] och den lidande tjänaren[22].

Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom[23]

När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den 42och sade: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. 43Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender…, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.[24]

Vilken sorg! Så lång tid hade de levt i profetiorna, väntat och bett och så när han kom­mer så missar man honom. Paulus uttrycker denna sorg över sina landsmän:

Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning.[25]

Frälsningens budskap gick nu istället ut till hedningarna.

Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord. När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hå­nade Paulus och sade emot honom när han predikade. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.[26]

Här kommer dock ett viktigt men. Det är inte slut i och med detta. Den kristna kyr­kan har inte ersatt judarna, vilket en del har velat mena. Det är inte vad Bibeln lär i denna fråga. Gud har en plan för judarna och den tog inte slut i och med att frälsningens erbjudande gick till hedningarna. Lyssna till vad Paulus säger och kom ihåg att han i huvudsak talar om judarna i Rom kap 9-11:

Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte.[27]

Han fortsätter med dessa vik­tiga ord:

Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva[28]: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hed­ningarna i fullt antal har kommit in.Och det är så hela Israel skall bli frälst[29]

Bibeln talar om att hela Israel skall bli frälst på en enda dag. Den dagen är den dag då Jesus kommer tillbaka för andra gången och sätter sina fötter på Oljeberget.

På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeber­get,[30]

Men på Sions berg skall fin­nas en räddad skara,[31]

Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar? Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? säger Herren. Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.[32]

Bibeln känner till tre olika grupper av människor. Gud behandlar dessa tre grupper av människor i en del avseenden olika. De är:

1.       Judar

2.       Hedningar

3.       Kristna

Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling.[33]

En sak som vi såg i vår ur­sprungsvers från Rom 1:16 är att Bibeln skiljer på judar och greker, d.v.s  hedningar. Evangeliet går först och främst ut till judarna, sedan till hedningarna.

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.[34]

Men det gäller inte bara evangelium utan även dom:

Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken,[35]

Gud har inte anseende till personen[36].

Vi avslutar med Paulus lovsång över Guds frälsningsplan som inberäknar hedningar som judar.

O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen.[37]

Bön: Tack Gud för din under­bara frälsningplan. Tack för att den har blivit erbjuden till mig. Vi välsignar Israels Gud och ber för deras frälsning. Amen.

Nu tror jag att vi är redo att börja vandra in i brevets innehåll. Det tog ett tag men vi har inte bråttom.

Brevets uppbyggnad

Vi har i temat fått veta att vägen till Gud för oss människor går genom evangeliet. Det tas emot genom tro och det innebär att vi får en rätt ställning med Gud, vi blir rättfärdiga, som om vi aldrig tidigare gjort något fel. Frälsningen innebär sedan att vi som människor fortsätter att leva i tro på Gud, för ”den rättfärdige skall leva av tro”[38].

Vi kommer nu in i brevets huvudinnehåll. Brevet är uppdelat i olika delar och behandlar flera ämnen.

1:1-15       Hälsning och resplaner

1:16-17       Brevets tema

1:18-8:39     En noggrann be­skrivning av vägen till och livet i frälsningen.

9:1-11:36       Detta avsnitt handlar i huvudsak om Israel och deras utkorelse.

12:1-15:13       Undervisning om praktisk kristendom.

15:14-16:27       Resplaner och hälsningar.

Om man skulle rita upp Romarbrevet utefter en linje, där kap 1 ligger i början av linjen och kap 16 i slutet så skulle linjen likna ett berg[39]. Toppen av detta berg är Rom 8 och särskilt verserna 8:31-39. I dessa verser utbrister Paulus ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?”[40]

Romarbrevet är i mångt och mycket skrivet som ett svar på ett flertal frågor. Frågorna redovisas inte alltid men väl svaren. Det var antagligen frågor som Paulus hade hört ställas eller frågor som skulle kunna tänkas ställas i förhållande till det budskap han hade. Ett exempel på detta är:

Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte![41]

Här kan man anta att människor häcklade Paulus för att han predikade att nåden bara blev större, trots människans synd. De sa, att då är det väl lika bra att vi fortsätter att synda eftersom detta tydligen innebär mer nåd. Denna grova misstolkning svarar Paulus med kraft på.

Guds vrede

Paulus börjar med att visa på människans behov av frälsning. Han tar inte bara itu med ogudaktiga hedningar utan också självrättfärdiga religiösa. Detta gör han i Rom 1:18-3:20. I 3:21 börjar han så underbart:

Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad,[42]

Lägg märke till ord som men, ty, därför, då  o.s.v. Det är ord som markerar förändring i text eller som på olika sätt kopplar ihop texter. I ovan­stående fall markerar Paulus att han nu, från och med 3:21 talar om Guds svar på det dilemma med människans synd han målat upp i 1:18-3:20. Lägg också märke till ordet uppenbarad. Det hänger ihop med ordet uppenbaras i Rom 1:18 som vi strax skall gå tillbaka till. Guds vrede uppenbaras (1:18) över synden, men Guds plan är att hans barmhärtighet skall uppenbaras (3:21) genom evangeliet.

Syftet med denna del, 1:18-3:20 är att bevisa människans synd och skuld till Gud, omöj­liga situation att genom egna laggärningar frälsa sig själv. Detta faktum sammanfattas i tre verser.

Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde.[43]

…för att var mun skall stop­pas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggär­ningar.[44]

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud[45]

Nu skall vi se vad han säger:

1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.[46]

Man kan tycka att brevet inte börjar så bra. Guds vrede. En av de underliggande frågorna i brevet är dock: Hur kan Gud vara rättfärdig samtidigt som han förlåter synd och umgås med syndare? Det Paulus har bestämt sig för att bevisa är att Gud kan både vara rätt­färdig och förlåta syndare. Det är därför han börjar med att förklara Guds rättfärdighet som förutsätter att synden straffas. Om synden inte skulle få ett straff skulle Gud inte vara rättfärdig. Något som den gode bibelförkunnaren Derek Prince så riktigt förklarar är Guds problem inte består i hur han skall straffa syndaren utan hur han skall kunna förlåta henne. Gud dömer och straffar synden. Detta faktum slås fast i vers 1:18.

Lägg märke till att synden inte ses som något abstrakt, utan det är något konkret och det finns hos människor. Ogudaktighet och orättfärdighet innebär alltid att sanningen undertrycks. Det betyder att sanningen trycks ned, hålls undan, göms för att den inte skall påverka mig, döma mig, ge mig dåligt samvete o.s.v. Så har det varit redan från början.

Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt[47]

Synden kan bara komma in där sanningen är undanröjd. Det vet djävulen och han agerar därefter. Det är därför det är så viktigt att vi dagligen läser Guds ord så att sanningen får slå rot i våra liv. Det blir svårt för djävulen att komma in med lögn där sanningen bor.

Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.[48]

Sanningen gör oss fria. Synden binder oss. Till Kain säger Gud:

Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.[49]

Gud vill inte att synden skall råda i våra liv. Sanningen är vapnet. Vi skall se mer om detta längre fram.

1:19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.

1:20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

1:21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

1:22 De påstod att de var visa, men de blev dårar.

1:23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåg­lar, fyrfotadjur och kräldjur.

1:24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.

1:25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

1:26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.

1:27 På samma sätt övergav männen det naturliga um­gänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvil­lelse.

1:28 Och eftersom de inte an­såg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinne­lag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.

1:29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.

1:30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar,

1:31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.

1:32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som hand­lar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.[50]

Här kommer den första osynliga frågan, kan man säga: Jamen, jag visste inte om att man inte fick göra så där! Jo, det visste du mycket väl, säger Paulus. Vers 21 börjar: ”Fastän de kände till Gud…” Alla människor känner till att Gud finns. Det betyder inte att alla människor känner Gud eller lever i gemenskap med honom men man känner till att han finns och:

1.       hans osynliga egenskaper

2.       hans eviga makt

3.       hans gudomliga na­tur[51]

Bibeln är tydlig på den här punkten. Människan vet om att Gud finns. I vers 20 så sägs det uttryckligt: ”Därför är de utan ursäkt.” Det bety­der att ingen kan använda denna ursäkt vid domen som en undanflykt. Den kommer helt enkelt inte att godtas. Det är viktigt att vi inte blandar ihop detta faktum att människan faktiskt känner till Gud med att människor skulle ha lärt känna Guds godhet, hans nåd och underbara barmhärtighet. Det är inte samma sak.

Det är två andra saker som också talar emot människans eventuella ursäkter i detta fall. Se vers 32. Bibeln säger ytterligare tre saker som vi människor inte kan använda som en ursäkt för synd.

1.       Alla människor kän­ner till att det kommer att bli en dom över var och ens gärningar

2.       Alla känner till att domen kommer att bli rättvis. Det kommer inte att dömas felaktiga domar.

3.       Alla känner till att straffet för synden är döden[52].

Paulus tar upp även en sak till som talar för att vi människor vet vad som är rätt och vad som är fel.

Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.[53]

1.       Lagens krav, vad som är rätt och fel, finns skrivet i varje männi­skas hjärta

2.       Vårt samvete vittnar också om vad som är rätt och fel.

Att inte veta att man inte fick handla orättfärdigt kommer inte att vara en ursäkt som godtas på domens dag.

Det finns flera bibelställen som behandlar domens dag[54] och det som då kommer att hända där. Jag väljer att inte gå in på detta ämne just nu. Vi får kanske anledning att återkomma till detta senare.

De verser vi nu behandlar visar klart på att människan har ett val att göra. Detta val handlar om sanningen om Gud. Detta val får också kon­sekvenser. Jag tänkte att vi skulle gå igenom detta eftersom Bibeln säger så pass mycket om det.

Bibelns människosyn är klar och tydlig. Tyvärr har människor, och ofta vi kristna i någon felriktad humanistisk välvilja fördunklat denna bild. Bibeln sticker inte under stol med att människan är skapad till att leva i en underbar, härlig gemenskap med Gud. Med den gömmer heller inte undan det faktum att människan har valt att inte leva med Gud, utan i synd och utanför gemenskapen med Gud. Människan har inte en­ligt Bibeln, någon egen kraft eller vilja att kunna förändra detta tillstånd av bortvändhet från Gud. Hos mig finns inget gott.

När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud[55]

Inte ens Jesus ville kalla sig god, han som var det. Männi­skan är i behov av frälsning. Att få människor att förstå detta är Paulus syfte med de inledande kapitlen i Romarbrevet. Paulus beskriver oss människor i ett tillstånd utan Gud på flera ställen i sina brev.

Också er har Gud gjort le­vande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra[56]

Det är inte precis någon munter läsning. Paulus säger att utan Gud och utan frälsning är människans tillstånd bedrövligt. Det kännetecknas av att:

1.       Vi lever i synder och överträdelser.

2.       Vi lever på den här världens vis.

3.       Vi följer härskaren över luftens välde, d.v.s. Satan. Han är verksam i oss.

4.       Vi följer våra syndiga begär och gör vad köttet och sinnet vill.

5.       Vi är av naturen vredens barn, d.v.s. vi har inte i vår ande blivit födda på nytt.

Tack och lov slutar det inte här!

Vi återgår till Rom 1:18-32. Paulus talar om att vi har ett val att göra inför sanningen om Gud. Sanningen om Gud uppenbaras i naturen enligt dessa verser. Det Gud vill att vi skall göra uppenbaras också i våra hjärtan och i vårt samvete. Vi kan som männi­skor följa detta eller välja att undertrycka denna kunskap. I verserna 21-32 beskriver Pa­ulus konsekvenserna av att inte ge rum för sanningen om denna kunskap. Undertryckandet leder till att Gud, som det står, utlämnar människor till synden och dess konsekvenser. Att Gud utlämnar människor verkar Bibeln vilja understryka eftersom den tar upp det tre gånger:

Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär[57]

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser.[58]

utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag,[59]

Detta är ett fruktansvärt fak­tum. Att bli utlämnad av Gud till synd och dess konsekven­ser. Samtidigt reses frågan hur Gud kan göra detta, hur kan han i sin barmhärtighet tillåta att detta sker med människan. Vi kommer här in på svåra frågor som brukar samlas under frågan om hur en god Gud kan tillåta lidande i världen. Denna fråga brukar kallas för teodicéproblemet. Vi skall inte gå in på den frågan nu men jag tror att vi kan slå fast åtminstone tre saker i detta sammanhang:

1.       Det är inte Guds vilja att vi lever i synd och dess konsekvenser.

2.       Gud respekterar vår fria vilja att välja vad vi vill göra av våra liv.

3.       Gud har ända sedan syndafallet var fullt upptagen med att iscensätta sin stora frälsningsplan som både skulle bevisa hans egen rättfärdighet, d.v.s dom över synden men samtidigt förklara människan rättfär­dig.

Guds vilja är, utifrån de verser vi nu går igenom, att människan skall se och förstå att Gud är Gud genom sin uppenbarelse i naturen. Om vi anser

det vara något värt att ha kunskap om Gud[60]

så leder detta till att vi prisar honom och tackar honom[61]. Detta är Guds vilja att vi skall låta Gud vara Gud och leva liv i lovprisning och tacksamhet över detta faktum.

Nu är det inte den vägen som vi som människor har slagit in på säger Paulus. Paulus beskriver vilka konsekvenser undertryckandet av san­ningen får. Det är en lång beskrivning av allehanda otrevligheter. Det finns en uppenbar risk att läsa dessa verser som om det gällde någon annan och inte oss själva. Denna feltolkning tar Paulus itu med i kapitel 2. Beskrivningen i 1:18-32 handlar om alla människor, i oss själva. Det Paulus vill visa är att det inte finns någon enda människa som, i sig själv, inte passar in i denna beskrivning. Nu är det bara så att om vi har tagit emot Jesus som vår frälsare så är vi inte längre i oss själva, vi är i Kristus.

Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig[62]

Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit[63]

Jag tror att vi avrundar nu med dessa två underbara verser. Jesus har lyft oss upp ur den mörka gropen och ställt oss framför sig själv. Halleluja!

Vi hörs och träffs. För er som bor i Piteå kom gärna till pingstkonferensen på Stor­strand. Det blir bön på fredagsnatten.

Till sist

Om du upplever att Gud känns långt borta så låt oss be tillsammans:

”Gud, du har sagt i ditt ord att om vi bekänner våra syn­der, så är du trofast, i det att du håller alla dina löften, och är rättfärdig, i det att du hand­lar med mig på grund av vad Jesus gjort på korset, så att du förlåter mig alla mina synder och renar mig från all min orättfärdighet[64].

Detta litar jag på och därför bekänner jag min synd inför dig och tror att du förlåter och renar mig. Tack Jesus för din kärlek till mig och din stän­diga närvaro i mitt liv. Amen!”

 

[1] Rom 1:16-17

[2] Rom 1:16a

[3] Gal 1:13-14

[4] Apg 9:1-2

[5] Gal 1:15-16a

[6] Apg 9:3-9

[7] Gal 1:16:a

[8] Apg 26:19-20

[9] Fil 3:4b-9

[10] 2 Petr 1:10-11

[11] Läs gärna i 2 Tim 1:9 samt Hebr 3:1.

[12] 2 Tim 3:16, 2 Petr 1:20-21

[13] Apg 24:14. ”Lagen och profeterna” är ett samlingsuttryck för Gamla testamentet som var den tidens Bibel, och fortfarande är. Se även Luk 24:27 och 44-45.

[14] Jak 1:17

[15] Ef 1:9-10

[16] Denna sammanställning är hämtad från Finis Jennings Dakes bok ”God´s plan for man”. Han är inte den enda som har gjort liknande schematiska översikter av de olika tidsordningarna i Bibeln men den är bra och väl underbyggd i bibelhänvisningar.

[17] På engelska kallas det jag översatt med ordning för dispensation. Det är ett lite svåröversatt ord som kan betyda ordning, hushållning m.m. Andemeningen är att det är en viss tidsepok där vissa ordningar, lagar, förordningar, förutsättningar gäller.

[18] Matt 15:24

[19] Joh 4:21-22

[20] 5 Mos 18:15

[21] Dan 9:25-26

[22] Jes 53

[23] Joh 1:11

[24] Luk 19:41-44

[25] Rom 9:1-3

[26] Apg 13:44-46

[27] Rom 11:1

[28] D.v.s. som kristna

[29] Rom 11:25-26a

[30] Sak 14:4

[31] Ob 17

[32] Jes 66:8-9

[33] 1 Kor 10:32.

[34] Rom 1:16

[35] Rom 2:9

[36] Gal 2:6, Kol 3:25

[37] Rom 11:33, 36

[38] Rom 1:17, se även Hab 2:4

[39] Som kuriosa kan nämnas att Jesajas boks senare del, kap 40-66 har samma uppbyggnad. Där är kap 53 dess mitt- och höjdpunkt. Inte sant?

[40] Rom 8:31

[41] Rom 6:1-2a

[42] Rom 3:21a

[43] Rom 3:9

[44] Rom 3:19b-20a

[45] Rom 3:23

[46] Rom 1:18

[47] 1 Mos 3:1-6

[48] Joh 8:31-32

[49] 1 Mos 4:7

[50] Rom 1:19-32

[51] Rom 1:20

[52] Se även Rom 6:23

[53] Rom 2:14-15

[54] Domens dag kommer inte bara att ske vid ett enda tillfälle. Bibeln visar tydligt att det kommer att bli flera domstillfällen. Mer om detta någon annan gång. Viktigt att veta är också att om du har tagit emot Jesus så kommer du inte undan vredesdomen eller någon fällande dom. Detta är Bibeln mycket tydlig i. Se Rom 8:1, Joh 5:24.

[55] Mark 10:17-18

[56] Ef 2:1-3

[57] Rom 1:24

[58] Rom 1:26

[59] Rom 1:28

[60] Rom 1:28

[61] Rom 1:21

[62] Gal 2:19-20

[63] 2 Kor 5:17. Kardinalställenas kardinalställe. Lär dig denna vers utantill och meditera över den många gånger. Den är oerhörd viktig.

[64] 1 Joh 1:9