Nr 5: Rom 1:8-15

hem igen

Hej!

Då var det dags igen med nästa avsnitt. Vi hann inte så långt förra gången, (bara sju verser) men det var å andra sidan många viktiga begrepp att ta upp. Vi får se hur långt vi kommer den här gången. Jag glömde att förra gången skriva om mina inspirationskällor. I mitt fall har det varit flera men jag vill särskilt nämna häftet ”Vägen till ett andefyllt liv – Romarbrevet kap 1-8” av Derek Prince som jag varmt kan rekommendera samt även annat han skrivit.

Jag skrev också en sak som behöver förtydligas och det var angående Jesu släktskap med David. Enligt Matt 1:1-16 ser vi tydligt hur Josef är en Davids son, det framgår också av Gabriels ord i 1:20. I Luk 3:23-38 ser vi en annan släkttavla. Här går också förgreningarna genom kung David. Det framgår däremot inte tydligt att det här skulle röra sig om Marias släkttavla men jag håller inte detta för osannolikt. Ett argument för den saken skulle kunna vara att Lukas som ingen annan evangelist framhåller och betonar kvinnornas plats i Jesu liv.

Som en parentes i samman­hanget kan nämnas att ett intressant framtida studium skulle kunna vara Jesu släkttavla och kvinnornas plats i den. Den förbigångna Tamar, den trogna Rut, troshjältinnan Rahab och den vackra Bat-Seba finner vi alla bland Jesu jordiska släkt.

I övrigt så trampar det på för oss. Jag har avslutat (förhoppningsvis) Jöken, juridisk översiktskurs och har nu börjat läsa Arbetsrätt. Carina har fått vara med om något underbart som vi tackar Gud för. I samband med ett föräldramöte så tog hon upp den onödiga fokuseringen på Halloween i skolan och på fritids. Hon tyckte att det är tråkigt att vi skall anamma traditioner och seder som inte alls på något sätt har anknytning till vårt land. Hon erbjöd sig på stående fot att komma till skolan och tala om Allhelgonahelgens traditioner och hur kyrkan firar den. Senare fick hon inbjudningar inte bara från vår skola utan även från Hortlax att komma och tala till mellanstadieeleverna om Allhelgona och om livet och döden. Visst är det fantastiskt? Då fortsätter vi.

Romarbrevet

1:8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro.

1:9 Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er

1:10 i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill.

1:11 Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta,

1:12 jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min.

1:13 Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad.

1:14 Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter. 1:15 Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.

Tacka Gud

Paulus övergår nästan alltid i sina brev från öppningsfraserna till att tacka Gud för dem han skriver till. Det är inte alltid så och i synnerhet inte i Galaterbrevet där han istället med en gång hoppar över hälsningsfraserna för att ”hoppa på” galaterna för deras dumhet. I Romarbrevet är det annorlunda. Vi ser här hans stora kärlek till sina syskon. 

Lägg märke till hur han skriver först och främst tackar jag min Gud…för er alla. Är det så att det första vi tänker på, när en viss människa dyker upp i våra tankar, är att tacka Gud för den människan. Det är inte så i mitt liv i varje fall. Många gånger är det människors otrevliga karaktär eller synder eller misstag som först kommer upp i tankarna. Jag tror inte att det var annor­lunda för Paulus men han hade lärt sig att ge sig åt den Helige Ande och kärlekens sätt att se, som Gud är helt full av. Och här behöver det inte vara någon skillnad mellan Paulus och oss. Vi har den samme Helige Ande som honom. Paulus älskade inte människor i sin egen kraft, ingen av oss kan det. Vi har helt enkelt inte den förmågan, vilket vi med tydlighet skall se längre fram i Romarbrevet, men vi har en möjlighet som kristna att ge oss åt den kärlek som bor i oss.[1] Svaret är den Helige Ande.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,

den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.

Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.[2]

Detta är en underbar beskrivning av hur Gud är. Bibeln säger att Han är kärleken. Han har inte bara kärlek, han är kärlek. Det är en viss skillnad, eller hur?

När Paulus ger uttryck för sin fokusering på att först tacka för de människor som han tänker på så kommer Guds karaktär till uttryck. När Gud tänker på oss så tänker han inte på vilken ohyggligt ful näsa du har, eller på listan över alla dina synder eller hur hopplöst hopplös du är eller hur det överhuvudtaget kan finnas något speciellt hopp för en som du. Nej, sådan är inte vår Gud. Han fördrar allting, Han tror allting, Han hoppas allting, Han uthärdar allting. När Han ser dig, så ser han möjligheter, Han ser hopp, Han blir glad för Han ser sin skapelse. Han vet att i Jesus Kristus finns det hopp för dig och Gud har tro att göra någonting med dig. Gud räknar ingenting med din förmåga, det har han aldrig gjort, så jag ber dig att sluta upp med det du också. Han räknar uteslutande med sin egen förmåga och bara i kraft av Jesu verk på korset. Ingenting annat.

Det är därför som Paulus tackar för sina syskon när han tänker på dem. Han visste hur Gud tänkte om dem och därför tänkte han likadant. Du behöver också tänka så om dig själv i första hand, för vi är kallade att älska vår nästa som oss själva.  

Börja med att tänka att Gud är intresserad av dig och låt honom få visa dig. Börja tillåta den Helige Ande komma med tankar som säger att du är älskad och intres­sant för Gud. Gud vill göra någonting fantastiskt med mig. Vad det innebär är Guds sak men det är alltid fantas­tiskt.

Syskon

Jag tror att Anden uttryckligen säger i den tid som nu är att vi skall söka igen våra syskon och börja umgås. Om vi inte upplever en längtan efter att umgås med våra syskon och att tala om andliga ting så är det något som är fel. Jag upprepar: fel! Om vi har fått en barnaskapets ande som ropar Abba! Fader![3] så kan det inte samtidigt vara så att vi inte längtar efter våra syskon. Vi är i samma familj!

Om vi har blivit sårade av syskon så vill Gud hela, men det är Guds uttryckliga vilja att vi skall umgås med våra syskon. I denna privatreligiösa tidsålder proklamerar man att man kan vara religiös på egen hand och det kan vara så med det, men kristen kan du aldrig vara på egen hand. Du är för det första hopplöst sammanfogad i kroppen tillsammans med dina syskon och för det andra är du lika hopplöst beroende av dem. Vare sig du vill eller inte. Det är lika bra att gilla läget. Nu kanske jag är lite hård men jag är mycket tvivlande till kristna som hela tiden kritiserar sina syskon.

Paulus är vårt föredöme i mycket och inte minst i detta. De verser vi tidigare citerade säger oss följande:

1.       Paulus tackar alltid Gud för sina syskon (8)

2.       Paulus ber ständigt för sina syskon (9-10)

3.       Paulus längtar att få träffa sina syskon (11)

4.       Paulus vill ge och dela med sig av något till sina syskon (11)

5.       Paulus anser sig ha skyldigheter gent­emot sina syskon (14)

Det finns en dröm hos många av oss att få se mer av detta i våra församlingar. Det hand­lar om en nära omsorg om varandra. Att be för varandra i vår vardag, att ringa samtal och höra hur läget är, hjälpa varandra med olika bestyr. Bibeln säger att vi har skyldigheter mot varandra, därför att vi är syskon.

Frukt

1:13 Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad

Visst är det en för oss lite ovanlig inställning som Paulus har. Han hade bestämt sig för att komma till romarna och skörda frukt, inte . Visst börjar det bli dags för skörd, visst börjar du bli less på att alltid bara så? Naturligtvis måste man alltid hålla på med att , annars blir det till slut, slut med skörd, men det är inte det jag vill säga utan vi vill se skörd! Vi vill se människor komma till tro! Vi vill se människor bli helade och befriade! Vi vet att om vi följer de principer som Bibeln anger för sådd och skörd så kommer skörden förr eller senare men jag tror att det finns en annan dimension i detta också och det handlar om oss. Jag tror att Gud vill att vi skall vara så sprängfulla av längtan, så proppfulla av nöd efter skörd. Gud håller på med att föra oss till denna position, som är en position som vi har i anden och som kommer genom den Helige Ande. Jag tror att det är dags att ropa till Gud tillsammans om skörd.

Under tiden bad lärjungarna honom: ”Rabbi, ät.” 32Men han sade till dem: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” 33Lärjungarna sade till varandra: ”Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?” 34Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. 37Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.”[4]

Bön: Gud visa oss var dessa vitnande sädesfält är.

Den ökande uppenbarelsen

1:9 Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er

Jag vill nu ta tillfället att få introducera ett annat, eller rättare sagt tre nya begrepp som är centrala i Bibeln. Det är förståelsen av ande, själ och kropp. Paulus skriver ovan att han tjänar Gud i sin ande. Ofta har vi tänkt att han menar den Helige Ande men det är inte det han säger, han säger min ande. Vi skall i några bibelställen se vad Gud har att säga i denna sak. Det kommer att hjälpa dig att förstå mycket annat av vad Paulus säger.

Innan vi går in på detta ämne måste vi förstå en princip i Bibeln. Det är principen som Gud ger uttryck för i Daniels bok, (som förövrigt Jesus uttryckligen säger åt oss att studera.)[5]

Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.[6]

Den princip Gabriel talar om är att uppenbarelsen i Ordet är framåtskridande. Bibeln är Guds Ord från början till slut men uppenbarelsen ökar vart­efter. Det betyder inte att saker som Gud säger i början, t ex 1 Mosebok skulle vara fel. Det betyder bara att han uppenbarade de delar i detta ämne som han i den tiden ville göra. Det betyder följaktligen också att många saker är mer klart framställt i NT än i GT som regel.

Viktigt är att vi ser vad hela Bibeln säger om något, för: ”summan av ditt ord är sanning”[7]

Samma princip återfinner vi i Petrus brev:

Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.[8]

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Fram­för allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.[9]

Petrus skriver att profeterna fick från Gud vad de skulle säga men de förstod inte själva vad de bar fram. Därför sökte och forskade de för att komma fram till hela sanningen.

Paulus skriver:

Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.[10]

Gud har under Bibelns tid, dvs. den tid som Bibeln skrivits under och det utgör c:a 1600 år, uppenbarat mer och mer om olika saker.

Det är på samma sätt i våra egna liv. Gud uppenbarar mer och mer djupet i olika ämnen för oss. Det kan upplevas som att vi går i en cirkel ibland. Jag tycker ibland att Gud undervisar mig om samma sak igen och jag har kommit tillbaka till ruta ett. Jag tror att det oftare handlar om en spiral. Skillnaden mellan en cirkel och en spiral är när cirkeln är tillbaka på samma punkt så är det verkligen ruta ett men med spiralen är det annorlunda. Det är samma punkt men det rör sig om en annan nivå. Ämnet för uppen­barelsen kan vara detsamma men nivåerna är olika.

Orsaken till varför jag skriver detta är att det i studiet av ämnet ”Ande, själ och kropp” plockas bibelverser här och där i Bibeln och man kan lätt få en något förvirrad bild av vad Gud säger i ämnet. Min övertygelse är att vi skall:

1.       Läsa allt vad Bibeln säger i ett ämne. Det betyder att vi inte rycker ut enstaka bibelverser när vi bygger upp doktriner. Däremot kan man använda enstaka bibelverser när de på ett tydligt sätt sam­manfattar summan av vad hela bibeln säger i en fråga. En sådan vers är den kända:

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.[11]

2.       I första hand läsa vad som direkt är rik­tat till församlingen. Vi vet att hela Bibeln är Guds ord men vi vet också att breven är speciellt riktade till den tid vi är i, nämligen Försam­lingens tidsålder. Alla saker i Bibeln är inte direkt riktade till församlingen, men allt är nyttigt för oss till undervisning.

Ande, själ och kropp

För det första är ”Ande, själ och kropp” inget lätt ämne. Det inser varje människa. Kroppen kan vi se och ta på. Trots detta är den i många stycken ett mysterium för vetenskapen. Själen ser vi liksom bara verkningarna av. Anden menar en del männi­skor att de kan se verkningarna av men det är rent generellt sett förpassat till det parapsykologiska området tillsammans med troll, älvor och spöken. Det betyder att det ligger på det område där vetenskapen inte kan säga något bestämt, för den kan inte studera objektet genom observation. Fokus för vårt studium är dock inte att säga vad som är realistiskt och möjligt utan vad Gud säger. Vi får sedan bara lita på detta och förhålla våra liv i relation till det vi ser i Ordet.

Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.[12]

Denna vers är en kardinal­vers[13] i sammanhanget för här räknas människans tre dimensioner upp, direkt efter varann. Vi är, enligt Bibeln, som människor:

1.       Ande

2.       Själ

3.       Kropp

Samtidigt vet vi också att vi är ett. Känns detta igen? Vi talar om Gud som en men samtidigt som treenig:

1.       Gud - Fadern

2.       Gud - Sonen

3.       Gud - Den Helige Ande

Vi vet utifrån Bibeln och ut­ifrån den klassiska kristna doktrinen att det förhåller sig på detta sätt med treenigheten:

1.       Gud är en. Det finns bara en Gud, samtidigt gäller…

2.       Gud är treenig. Han är samtidigt tre personer. Och…

3.       Vi kan inte helt förstå detta.

Jag tror att vi kan göra samma uttalande om människan:

1.       En människa är en enhet. (Vi säger inte att vår kropp heter Leif, vår själ Sture och vår ande Lennart), samtidigt…

2.       En människa har tre dimensioner, tre delar. Och…

3.       Vi kan inte helt förstå detta

Jag tror att det är viktigt att slå fast att vi tror att vi är tredelade, dvs. ande, själ och kropp som människor därför att Bibeln säger det. (Det finns många människor i världen som säger annat.)

För det andra tror jag att det är fruktbart att slå fast att vi inte helt kan förstå allt detta. Jag tror inte heller att det är Guds avsikt. Hans avsikt är sällan att vi i första hand skall förstå saker och ting. Det handlar oftare om att vi skall tro honom på hans ord och handla därefter. Det behöver inte ligga något motstridigt i detta men det är viktigt att vi får våra prioriteringar rätt.

Jag vet inte om ni såg andra delen av Världens Barn-pro­rammet härom veckan. Detta grep mig så mycket för det visade på hur enkel en relation till Gud kan vara och hur oerhört påtagligt nära Jesus är varje människa som kommer till honom.

I programmet visades ett inslag med en som jag uppfattade indisk pojke i tioårsåldern. Han var sjuk i någon sjukdom men hade samtidigt HIV. Den här pojken hade ibland mycket ont. Han kände Jesus och brukade tala med honom. Han hade talat med honom om sin värk en gång och Jesus hade sagt till honom att inte vara rädd. Det märktes hur verkligt allt detta var för honom. För honom låg inte prioriteringen på att förstå hela verkligheten eller hela förloppet utan på att ha hört från Mästaren och helt lita på hans ord. Så enkelt är det.

Templet

Det finns också en annan bild i Bibeln som på ett symboliskt sätt beskriver människans tre dimensioner. Det är templet. Det hade tre delar eller områden.

1.       Förgården var det yttersta området och det var en plats där alla[14] kunde vara. Detta är en symbol för kroppen. Den kommer i kontakt med människor. (Vi ser bara kroppen av människor när vi möter dem.)

2.       Det heliga var det inre området eller rummet av templet. Det symboliserar själen. Det är en förbindelselänk mellan de två andra områdena. På ett liknande sätt så finns det ett speciellt förhållande mellan kropp och själ. Vi talar om psykosomatiska sjukdomar t ex. Det finns också en speciell förbindelslänk mellan själen och anden. Det kommer vi att återkomma till längre fram.

3.       Det allraheligaste var det innersta rummet. Här fanns Guds härlighet eller närvaro. I tabernaklets motsvarighet förvarades här arken med lagens tavlor, Arons grönskande stav och mannat[15]. Det är en bild för anden i en människa. På samma sätt som Gud är ande så är också vi ande. Det är i vår ande som vi primärt umgås med Gud.

Själ och ande

I dagligt tal skiljer knappast människor mellan begreppen själ och ande. Men det gör Gud.

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.[16]

Jag tror att vi kan se två saker utifrån denna vers:

1.       Vi kan inte av egen kraft skilja mellan själ och ande, eller om du så vill mellan själiska saker och andliga saker.

2.       Guds Ord kan skilja mellan själ och ande.

Om man kan skilja på något och om det finns två skilda ord för något så är det inte samma sak. Själ och ande är inte samma sak. Annars skulle inte Bibeln säga att man kan skilja dem åt.

Vi kan titta på ett annat ställe som poängterar samma sak.

Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne. Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?[17]

Tre olika typer

Här talar Paulus om tre typer av människor, tre olika grader av andlig status. Man befinner sig som människa i någon av dessa tre. Innan vi nämner dessa bör jag tillägga att det är viktigt att vi inser att det är Gud som gör den här bedömningen, sen är det inte meningen att vi skall springa omkring och göra bedömningar och värderingar av människors andliga status i största allmänhet. Vår uppgift är att älska människor och berätta för människor om evangeliet om Jesus Kristus.

De tre typer av människorna är:

1.       Den oandliga eller naturliga människan. Det är den människan som inte ännu har tagit emot Jesus. Hon har inte Gud bo­ende i sin ande och är därför andligt död. Hon kan inte förstå andliga ting dvs. de saker som handlar om Gud. Det betyder inte att en opånyttfödd människa inte kan vara känslig i sin ande och röra sig på det andliga området men vad Bibeln säger är att hon har inte Guds liv i sin ande och är därmed död.

2.       Den köttsliga eller själiska människan. Det är en människa som har tagit emot Jesus, är född på nytt men som fortfarande är ett barn i Kristus. (Det betyder i mog­nadsavseende, inte i status. Som kristna är vi alltid Guds barn.) Orsaken till detta är att den människan inte i någon hög grad har börjat leva av Guds ord och därmed inte kunnat växa upp i andligt avseende. Den lever primärt av och genom sin själ och därmed i köttet.

3.       Den andliga människan. Den här människan är född på nytt men har även vuxit upp genom att äta av Guds ord så att hon lever av och genom sin ande. Jesus talar om vägen dit:

Att bli en andlig människa

Akta er för de falska profe­terna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte hand­lar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” [18]

Jesus betonar och poängterar några saker i denna text. Livet du lever vittnar om vilken källa du lever av! Jesus säger till de som menade sig ha gått hans ärenden att han inte kände dem. De hade imiterad frukt men de hade inte sina rötter i Gud. Frukten hade inte vuxit fram i deras liv. Jesus vill att du skall lära känna honom och att han får lära känna dig. Gud vet redan allt om dig men det är inte alls samma sak som att han får lära känna dig tack vare att du låter honom få lära känna dig i en gemenskap er emellan.

Han säger vidare att om du vill bygga ditt liv på en säker grund så skall du leva av hans ord. Lär känna Jesus och hans ord, då kommer du att bli en andlig människa. Per definition.

Tre delar i tre världar

Du är en ande, du har en själ och du bor i en kropp.

 

 

 

 

 

 

Det är mycket viktigt att vi förstår denna uppdelning samtidigt som vi tar ansvar för helheten. För om vi inte förstår skillnaden mellan själ och ande hur skall vi då kunna vandra i ande? Vi skall tillsammans titta på några få bibelställen som talar om de tre delarna. Vi börjar med

Kroppen

Med din kropp rör du dig i den naturliga världen.

Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.[19]

Här talar Paulus om vår kropp som den yttre människan. Det förstår vi utifrån det att han säger att den bryts ner. Det är vi också mycket medvetna om. Den kropp som vi nu har slits ner och går mot sin undergång.

Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält. Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig.[20]

Petrus kallar sin kropp för ett tält. Något han bor i. Han vet också att när han dör så lägger han av sin kropp.

Rom 12:1-2 talar om vad vi skall göra med vår kropp:

Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.[21]

Guds uppmaning är att vi skall gå till Gud och säga: Den här kroppen som jag bor i, den är din att använda. Varsågod!

Ställ inte era lemmar i syn­dens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.[22]

Vi kan inte göra vad vi vill med vår kropp. Det är Gud som äger den. Vi har ett ansvar att uppmärksamma detta.

Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? 20Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp! [23]

Om någon har betalt priset för något så har han eller hon enligt svensk lag äganderätten till detta föremål. Äganderätt innebär också nyttjanderätt!

Jag hoppas att vi senare kan gå in på Bibelns undervisning om när vi skall få en ny kropp. Det blir något det! Undervisningen om denna sak hittar vi primärt i 1 Kor 15.

Själen

Med din själ rör du dig i den mentala världen.

Din själ är din vilja, ditt för­stånd och dina känslor. Din själ är oerhört viktig för Gud. Här fattar du dina beslut. Bibeln säger att vi skall älska Gud av hela vårt förstånd.

Din själ har en koppling mellan de två andra världarna. Vi vet att kroppen och själen har en koppling. När själen mår dåligt kan det yttra sig i kroppsliga åkommor. Och vice versa.

Din själ har också en koppling till din ande. De verkar också vara nära förbundna eftersom det behövs Guds Ord[24] att skilja dem åt, eller kanske rättare, skilja mellan dem. Saker som går in i din ande går via din själ. När Bibeln talar om hur vi får tro[25], säger den att vi får det genom hörandet av Guds Ord. Bibeln säger också åt oss att meditera över Guds Ord[26]. Samma sak hittar vi också i Mark 4 om sådden av Guds ord i en människas hjärta.

Såningsmannen sår ordet. De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem[27]

Innan det kommer in i din ande så måste det passera din själ. Därför är själen så viktig. Ordspråksboken säger:

Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.[28]

Bibeln talar också om vad vi skall göra med vår själ:

Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.[29]

Ditt sinne är oftast i Bibeln ett annat ord för din själ. Här säger Bibeln att vi skall göra något med vårt sinne. När Bibeln säger att vi skall göra något menas alltid att vi:

1.       förväntas lyda uppmaningen

2.       aldrig skall göra det i egen kraft

3.       skall göra det i den kraft som vi har fått genom frälsningen och som är den He­lige Ande boende i vår ande.

Vi skall låta vårt sinne bli förvandlat. Ordet låt tycker jag alltid är så härligt i Bibeln och det nämns rätt ofta. Det betyder att du och jag på uppmaning av Gud tillåter något hända med oss genom 1) en aktiv handling från vår sida som samtidigt är beroende av 2) Guds handlande. Det Bibeln uppmanar oss är att läsa Guds Ord. Det är på det sättet som vårt sinne blir förnyat och därigenom förvandlat. Vi förstår inte allt detta, men det viktiga är att du läser Guds ord och låter det förvandla dig.

Jesus sade: ”Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. 27Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.[30]

Anden

Med din själ rör du dig i den andliga världen.

Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”[31]

Gud är ande och han rör sig primärt i den andliga världen. Det är därför vi måste ha tro för att kunna umgås med Gud. Bibeln säger att:

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.[32]

Vi lever här i en synlig värld men samtidigt lever vi i en andlig värld som är runt omkring oss. Detta gäller alla människor vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi förstår det eller inte. Den andliga världen är mer verklig än den synliga och den påverkar oss hela tiden. Om du skall kunna umgås med Gud så måste du röra dig i den andliga världen och då är det högst väsentligt att du förstår din dimension, anden. Gud är ande och du är ande. Jesus poängterar detta flera gånger för lärjungarna:

Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?[33]

Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” Jesus svarade dem: ”Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig![34]

Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” 29Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”[35]

Jesus älskar oss och vill inte alls trycka ner oss för att vi inte tror, det är inte syftet med dessa verser. Nej, syftet är att visa hur mycket Jesus vill att du skall kliva in i trons dimension och leva i den andliga världens realiteter. Varför det? Jo, det är där du får något av Gud! Allt som har med Gud att göra har med tro att göra. Allt som har med tro att göra har med din ande att göra.

Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.[36]

Det är inte med vår kropp som vi tror, det är inte heller i vår själ vi tror, det är i vår ande som vi tror. Tro är inte något som vi kan prestera i oss själva, det är en gåva från Gud[37]. Tro är egentligen bara att du låter Guds förmåga som Han har lagt ner i din ande genom pånyttfödelsen verka. Tro är lätt! Tro är att ge sig åt Jesus.

Till sist

Jag tror att vi avslutar för den här gången. Nästa gång kommer vi in på huvudtanken av Romarbrevet, nämligen de fantastiska verserna 16-17. Väl mött!

Om du har blivit välsignad av detta så låna ut detta brev, ge det vidare eller om du vill be­hålla det, hör av dig till mig så kan jag skicka ett till brev till dig som du kan ge vidare.

Leif Berglund Fasanvägen 14 944 71 PITEÅ 0911-34766 lberglund@swipnet.se

 

[1] Rom 5:5

[2] 1 Kor 13:4-7

[3] Rom 8:15

[4] Joh 4:31-38

[5] Matt 24:15

[6] Dan 12:4

[7] Ps 119:160

[8] 1 Petr 1:10-12

[9] 2 Petr 1:19-21

[10] 1 Kor 2:12

[11] Joh 3:16

[12] 1 Tess 5:23

[13] Kardinalvers, i betydelsen en viktigare än andra i sammanhanget.

[14] Det fanns en yttre, bara för hedningar. Genom Sköna porten kom man till den inre förgården, som hade två avdelningar, en för män och en för kvinnor.

[15] Hebr 9:

[16] Hebr 4:12

[17] 1 Kor 2:10b-3:3. Du kan läsa mer om detta i Hebr 5:11-6:3

[18] Matt 7:15-27

[19] 2 Kor 4:16

[20] 2 Petr 1:13-14

[21] Rom 12:1

[22] Rom 6:13

[23] 1 Kor 6:19

[24] Hebr 4:12

[25] Rom 10:17

[26] Jos 1:8-9. Den använder inte direkt ordet meditera men andemeningen är detta. Det handlar om att tänka på, säga med sin mun, låta det sjunka ner.

[27] Mark 4:14-15

[28] Ords 4:23

[29] Rom 12:2

[30] Mark 4:26-27

[31] Joh 4:24

[32] Hebr 11:1

[33] Mark 4:39-40

[34] Mark 9:18-19

[35] Joh 20:28-29

[36] Rom 10:10

[37] Ef 2:8-9