Bibelsyn

hem igen

Bibelsyn_ 1

Förord_ 1

Språket 2

Jesus bibelsyn_ 4

Programförklaring i Matteus 4

Programförklaring i Markus 7

Programförklaring i Lukas 7

Programförklaring i Johannes 7

Jesus uppväxt 8

Jesus användning av Guds ord_ 9

Guds ord först 10

Jesus och Satan 11

Guds ords växtkraft 12

Personer i Bibeln 14

Bibelböckerna 14

Händelser i Gamla testamentet 15

Samstämmighet 16

Jesus och Nya testamentet 16

Hans egna ord_ 16

Kanoniseringen_ 19

Auktoriseringen av Nya testamentet 20

Matteus 20

Markus 21

Lukas 22

Johannes 23

Paulus 25

Hebréerbrevets författare 27

Jakob_ 28

Petrus 29

Judas 30

Sammanfattning 31

Slutord_ 32

Bibelsyn

Förord

Först bara några ord om mig själv. Jag heter Leif Berglund och är en helt vanlig kristen i mina bästa år. I varje fall är det vad jag känner just nu. Jag är gift med Carina och vi har två barn Amanda och Aron, som i skrivande stund är tio år och åtta år. Vi bor i en mycket trevlig del av Piteå som kallas Storfors, vilken inte skall förväxlas med den mer brusande Storforsen, 10 mil norrut. Jag är utbildad beteendevetare, vilket har skett på ”gamla” dar, men har ännu inte kommit ut i förvärvslivet. (Det är därför jag har tid att sitta ner och skriva sånt här). Carina arbetar som församlingsassistent och barnen går förstås i skolan. Vi har vår hemvist i Hortlax församling, där Carina arbetar och där jag är kyrkorådets ordförande. 

Alltsedan min barndom har jag varit intresserad av Bibeln. (Jag gick i söndagsskolan ända upp i 12-årsåldern). Trots tappra försök att få igång ett mer systematisk studium av Bibeln i tonåren lyckades detta inte särskilt väl. Det fanns en längtan men likt Paulus, det jag ville, det gjorde jag inte och det jag inte ville, det gjorde jag. Det var inte förrän en bit in som tjugoåring det började lossna. Jag blev andedöpt och började tala i tungor. Min bibelläsning fick en helt ny start. Jag minns att jag gick upp till min mor i köket och berättade hur jag nu förstod vad jag läste. Jag har alltid känt det roligt att få undervisa i Guds ord och jag predikar c:a en gång i månaden på olika ställen. 

Jag vet inte om det i någon tid har varit en sådan frekvent debatt om bibelsyn, bibeltolkning, fundamentalism och liberalism som nu. Det har naturligtvis att göra med modernitetens anspråk på nya tankesätt mm. Men likväl, det är inte lätt för vanliga människor att veta på vad och hur man skall tro, vem har egentligen rätt och vem har fel. Eller har alla rätt? Min övertygelse är att vi som kristna får, kan och ska följa Jesus. Det gäller även frågan om bibelsyn. Vilken bibelsyn hade då Jesus? Det är om detta som denna skrift handlar. 

Min grundinställning till kristnas förståelse av den tron utgår ifrån att det är mer viktigt att vi gör det vi förstått, än att vi till varje pris kräver att vi skall förstå allt som rör tron innan vi gör något. Det betyder inte att de två delarna av det kristna livet, nödvändigtvis behöver stå i ett motsatsförhållande till varandra men jag tror att det är viktigt att vi har loket före vagnarna och inte tvärtom. 

Jag tror också att Bibeln själv har en egen bibelsyn. Hur konstigt lät inte det där? Det jag menar är att jag tror att Bibeln inte bara undervisar i olika ämnen utan att den också förmedlar information om hur den skall ses på och tolkas. Jag vill mena att Bibeln innehåller en invävd instruktions- och tolkningshandbok. 

Innan du fortsätter här, be en bön till den Helige Ande och tacka honom för att han hjälper dig att förstå hans ord. 

Språket 

Språket är en av de saker som skiljer oss människor från djuren. Även om det finns olika kommunikationsuttryck bland djuren är människans språk något helt annat. Forskarna menar också att det verkar som om den språkliga förmågan är något medfött hos människan.  

Språket är bärare av mening och det är av yttersta vikt att de ord som förmedlas uttrycker något överenskommet. Det är oerhört svårt att kommunicera och utbyta några som helst värden med varandra om man inte menar ungefär samma sak med sina ord. Om jag i min kommunikation med andra använder ordet bil men i min tankevärld då avser korvsmörgås kan en del konversationer i sanning bli fullständigt oförståeliga. Det ligger liksom i språkets syfte att sträva mot en gemensam förståelse, i annat fall har det mist sitt syfte. Så här skriver Paulus angående detta: 

Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.[1] 

Detta är grundläggande kunskap hos alla människor[2]. När vi talar så använder vi vedertagna ord och uttryck som vi gemensamt har definierat. Vi kan på detta sätt förstå varandra. 

Paulus uttrycker språkets grundläggande funktion och de överenskomna regler som styr dess användande i följande strålande passage: 

Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå.[3] 

Det betyder inte att ords betydelse inte skulle förändras över tid, men då sker det i ett gemensamt sammanhang och med de flestas kännedom. Det betyder inte heller att vi alltid förstår varandra, även om vi är överens om ordens huvudsakliga betydelse. Det kan då bero på andra saker som, bristande gemensam erfarenhet, förutfattade meningar, ovilja o.s.v. Här är två exempel på detta: 

Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord.[4] 

Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.[5] 

I den interaktion som sker mellan människor förmedlas många saker. Det sker genom ord, gester, blickar, kroppsspråk, tonlägen, tystnad m.m. Den ”tysta” och ofta sublima kommunikationen kan ibland förvirra mottagaren genom att den överför ett motsägelsefullt budskap. Ett exempel kan vara när uttrycket ”Jag är så glad!” inte följs åt av ett glatt ansiktsuttryck. 

I vår verbala kommunikation använder vi ord i huvudsak på två sätt. Den huvudregel som gäller mellan oss människor är att: 

1.       ord och dess huvudsakliga betydelse alltid tolkas bokstavligt förutom

2.       då det är uppenbart att detta inte avses. 

Vi kan ta några exempel från vårt vardagliga liv. Om en person säger till oss: ”Jag blev så arg!”, så har vi inte svårt att förstå vad personen menar, (även om vi ibland har svårt att förstå kopplingen mellan orsak och verkan). Om samma person skulle säga: ”Jag åkte i taket!” eller ”Jag blev topp tunnor…!”, så har vi inte heller svårt att förstå vad denne avser trots att uttrycken inte den här gången kan tolkas bokstavligt. Vi börjar varken leta efter bulor i huvudet hos vår vän eller se efter om denne möjligtvis kan ha förvandlats till en tunna. 

Ord är alltid symboler för något verkligt. Ordet bil står som symbol för t.ex. den utomordentligt vackra vita Volvon utanför garaget. Liknelser, metaforer, bilder och andra omskrivningar står också som symboler för något verkligt. 

Varför nu allt detta tal om språk? Jo, jag tror att på samma sätt som vi har överenskomna betydelser till de ord vi använder så följer Bibeln samma grundläggande regler. När den utger sig för att beskriva historia, så följer den samma regler som vi gör när vi beskriver historiska händelser. Vi berättar vad som verkligen hände.  

Bibeln har i grunden fyra[6] litterära stilar: 

·          Historia

·          Poesi

·          Profetia

·          Brev 

Min poäng är att när vi i Bibeln finner historia så följer den de regler som vanligtvis gäller för historiska verk. Dessa läses och förstås för det mesta bokstavligt.  

När vi i Bibeln finner poesi så följer den poesins grundregler. En av poesins grundingredienser är att den ofta använder olika typer av omskrivningar och metaforer och dessa kan och skall inte förstås bokstavligt. Metaforerna står dock alltid för något verkligt. 

Profetia följer andra regler. Profetia är i princip omvänd historia. Historia skrivs efter det att något har hänt medan profetia skrivs före det att något har hänt. En av reglerna för profetisk skrift är också att omskrivningar är vanliga. Det ligger i sakens natur. Det som beskrivs ses i en syn och har inte ännu hänt. Det kan också finnas skäl till att den profetiska skriften inte skrivs i historiens form. En parallell till detta finner vi i Mark när Jesus säger: 

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. 11Då sade han till dem: ”Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, 12för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.[7] 

Det är inte alltid meningen att alla skall förstå vad som skrivs. 

Slutligen breven i NT[8] följer brevens form och de regler som gäller för brev. Ofta innebar detta: 

1.       Avsändare

2.       Mottagare

3.       Hälsning

4.       Brevets innehåll

5.       Avslutande hälsningar. 

Sammanfattningsvis vill jag mena att Bibeln följer de regler för skriftlig kommunikation som är bruklig för människor och kan därför inte tolkas hursomhelst. Detta betyder att på samma sätt som vi alltid tolkar våra medmänniskors ord bokstavligt förutom då det är uppenbart att det inte skall tolkas bokstavligt så gäller det även för Bibelns ord. Enkelt uttryckt så antar vi att människor menar vad de säger. Det kan vi också göra med Bibelns ord. 

Jesus bibelsyn 

Programförklaring i Matteus 

I alla fyra evangelierna presenterar, antingen Jesus själv eller evangelisten, en programförklaring. En programförklaring är en skrift eller ett tal som innehåller de viktigaste punkterna i det jag har tänkt uträtta. Politiska partier har programförklaringar och där beskrivs vilka frågor partiet i första hand har tänkt kämpa för, vilken ideologi och grundsyn man har på tillvaron, t ex människosyn, frihetssyn, demokratisyn osv. Det var ingen skillnad när Jesus äntrade den offentliga scenen. 

Matteusevangeliets programförklaring är samtidigt den mest välkända texten av alla bibeltexter, nämligen Bergspredikan. I dessa tre kapitel går Jesus igenom det mesta av vem människan är, vem Gud är och vem han själv är. Det rådde, kan man milt säga, en viss förvirring om vem Jesus var när han först framträdde. Man trodde att man hade honom inringad, när man hade fastställt hans släkt, sociala status och geografiska härkomst. Det visade sig att detta vanliga mänskliga trick för att trycka ned människor med ambitioner inte riktigt lyckades med Jesus. Förvirring utbröt. Hur kunde han predika så, med kraft och auktoritet utan att vara utbildad eller vara en man från ledningen? Vad vill han egentligen? Står han på ledningens, dvs. det religiösa etablissemangets sida eller på folkets? Hur kan han göra så många under och mirakel? Hur ser han på våra religiösa urkunder och skrifter? Kommer han för att ta bort lagen och dess krav eller? Många av dess frågor snurrade i den tidens huvuden. 

Det judiska folket var ett folk som växt fram genom ett övernaturligt tilltal från Gud. Allt började med att Gud tog kontakt med Abram i kaldeiska Ur[9].  

Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”[10] 

Detta var startskottet för bildandet av ett helt nytt folk, judarna. Det tog c:a 400 år innan deras identitet som enskilt folk präglades. Detta skedde vid uttåget ur Egypten, Guds mirakulösa räddande från den egyptiska armén och tre månader senare vid lagens utgivande vid berget Sinai på Sinaihalvön. Det judiska folkets identitet var starkt sammanbundet med lagen. Lagen var en av de fyra trådarna i repet Israel; Gud, folket, landet och lagen. Det var lagen som skilde judarna från andra folk, och det var lagen som var vägen till frälsning. Den var garanten för det judiska folkets existens och den vägledde dem, inte bara i nuet men också genom dess historia och in i deras framtid. Paulus kan få beskriva detta: 

Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. 18Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. 19Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, 20en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen.[11] 

Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. 4De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.[12] 

Inte undra på att man var intresserad av hur Jesus ställde sig till Bibeln. Ja, bibeln såg ju inte ut som vår på den tiden. Det fanns inget Nya Testamente men Gamla testamentet hade samma böcker som vår, (inga apokryfer) men i en annan ordning[13]

Vad säger då Jesus i sin programförklaring angående denna fråga. Frågan är inte uttalad i texten men det verkar som om den blivit ställd till honom vid tidigare tillfällen. 

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.[14] 

I dessa fyra verser hinner Jesus deklarera en hel del, därför tar vi dem vers för vers. ”Tro inte” börjar Jesus med. Det indikerar att det fanns en fara att Jesus skulle kunna uppfattas på det sättet. Han gick ju i polemik med fariséerna, som var lagens företrädare och försvarare nummer ett. Det låg en frestelse i att tänka att Jesus hade kommit för att ta bort lagen och dess krav. Det hade inte varit svårt att på den tiden, som nu, att skapa en teologi av en del av Jesus ord och inte minst en del av hans handlingar. Den teologins huvudpunkt hade kunnat något förenklat låta på följande sätt: Jesus menade inte att det är så viktigt med vad lagen och profeterna[15] säger, huvudsaken är att ni förstår att ni är älskade av Gud. Det är uppenbart att Jesus inte tänkte så och det var därför han också sa: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna”. 

För Jesus och judarna var lagen helig. 

Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.[16] 

Det finns inte utrymme här att gå in alltför djupt i frågan om lagens syfte och vilken roll den spelar i en människas frälsning. Min poäng är att det fanns inte någon tanke hos Jesus att sätta lagen eller profeterna ur spel. Jesus huvudkritik mot fariséerna är inte att de höll sig till lagen. 

På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. 3Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla.[17] 

Hans kritik var den att de menade att de höll lagen och att de genom den var rättfärdiga inför Gud. De använde dessutom lagen för att trycka ned andra människor och skaffa sig själv olika fördelar. Det var inte lagen det var fel på, det var fariséernas handlingar han anklagade. 

Vi fortsätter och läser: ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda”. Detta är oerhört starka ord av Jesus. För Jesus var lagen inte problemet, utan människans fallna natur.  

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden[18] 

Lagen är ett uttryck för Guds helighet. Problemet är att ingen människa har kraften eller förmågan att leva upp till den. Jesus säger därför inte: ”Äh, vi tar och struntar i lagen, va?” Det skulle i praktiken ha inneburit att han sagt nej till Guds helighet. Nej, han kommer istället med en underbar lösning. ”Eftersom ni inte kan uppfylla lagen, så gör jag det istället”. Det innebär att Jesus dels tar vårt rättmätiga straff för att ha brutit lagen, upp på korset och betalar det med sitt eget blod. För det andra så lever Jesus ett helt syndfritt, heligt liv och uppfyller lagens krav till fullo. Lagen hade inget att anklaga Jesus för, hans liv var helt fullkomligt. När vi tar emot Jesus som vår frälsare så får vi därmed också del av både av hans död, (han betalade straffet) och hans rättfärdighet (han uppfyllde lagen). Ett litet halleluja kan vara på plats, eller hur? 

I vers 18 fortsätter Jesus: 

Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 

Detta är kanske den mest starka versen i hela bibeln angående Jesu bibelsyn. Det finns ingen plats för sovring bland Bibelns ord, i varje fall inte i Jesus tankevärld. Jesus pratar inte om att varje huvudtanke i Bibeln är viktig, eller att varje bok utan varje bokstav är viktig. Jesus är noggrann med varje liten del av Bibeln. Ordet ”bokstav” i texten är den grekiska bokstaven iota,[19] vilket var den minsta bokstaven i alfabetet. ”Pricken” som omtalas var den lilla hake eller streck som man använde i det hebreiska alfabetet för att skilja bokstäver från varandra[20]. Det skulle vara intressant att föra en diskussion med Jesus om bokstavstro, eller hur? 

”Förrän allt har skett” kan inte betyda något annat än det som faktiskt står. Allt som Gud har sagt skall hända, kommer att hända. Detta synsätt framträder också i Jesu liv. 

Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” 38De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.”[21] 

Då sade Jesus till honom: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. 53Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar? 54Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?[22] 

För Jesus var Guds ord och dess uppfyllelse mer viktigt än hans eget liv. Konsekvensen av vad Jesus säger är att varje liten del i Bibeln tjänar sitt syfte och går mot sin fullbordan. 

Herren svarade mig och sade: Skriv upp synen och rista in den på skrivtavlor, så att den lätt kan läsas. Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, den skall inte utebli.[23] 

Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.[24] 

Sedan vers 19-20: 

Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket.[25] 

Denna varning beskriver också något om Jesus attityd till Bibeln. Varje bud är viktigt, och det är viktigt att hålla dem. Ett varningens ord går också till de som står i någon form av tjänst där predikandet av Guds ord förekommer. Predika hela Guds ord lyder Jesus uppmaning. 

Jamen, skall vi i Nya förbundet hålla lagen? Ja, men inte på det sätt som Gamla Testamentets människor försökte hålla den. I det Nya Testamentet finns det egentligen bara ett bud. Så här säger Jesus: 

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”[26] 

Det finns bara ett bud för dig som kristen. Paulus förklarar mer om detta: 

Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.[27] 

Det är också en skillnad på det sätt vi uppfyller lagen under det nya förbundet. I det gamla förbundet försökte människorna att i sin egen kraft uppfylla lagens krav. Det gick inte. I det nya förbundet uppfyller vi lagens krav i den helige Andes kraft. Juridiskt sett är redan lagens krav uppfyllda av Jesus för oss men i praktiken så kan vi uppfylla dem genom att vandra i ande. 

Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.[28] 

Programförklaring i Markus 

De andra evangelisternas versioner av Jesu programförklaring skiljer sig alla från Matteus och från varandra men de har alla fokus på betydelsen av Guds ords uppfyllelse. Låt oss kort se de andra tre evangelisternas versioner. 

Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom![29] 

Markus börjar sitt evangelium på ett korthugget sätt. I den här programförklaringen sägs främst två saker. Evangeliet handlar om Jesus Kristus och allt det som fortsättningsvis händer i den berättelsen är redan förutsagt i Gamla Testamentet. Markus citerar direkt en kombination av två gammaltestamentliga profetior, dels från Malaki och dels från Jesaja. 

Programförklaring i Lukas 

I Lukas håller Jesus sin programförklaring i sin egen födelsestad, Nasaret. Han besöker synagogan och får tillfället att läsa från Bibeln. Han räcks rullen som innehåller Jesaja. Han öppnar rullen och finner, (betyder det att han letade efter ett speciellt avsnitt?) detta: 

Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.[30] 

Detta är intressant av två orsaker. För det första av den uppenbara anledningen att Jesus säger sig vara sänd för att hjälpa människor till frälsning, helande och befrielse. För det andra att Han utger sig själv vara uppfyllelsen av ett ord från Gud som är uttalat av profeten Jesaja c:a 700 år tidigare. Detta betyder att Jesus trodde att Jesaja hade skrivit ord från Gud, att de orden var förmedlade med en avsikt att en dag bli uppfyllda och att han trodde sig veta att den dagen är nu. 

Programförklaring i Johannes 

I Johannesevangeliet är Jesus programförklaring synlig i hela evangeliet. Johannes låter Jesus tala om sin kallelse och sitt uppdrag från Gud på ett flertal ställen genom evangeliet. Detta framträder kanske tydligast i det tredje kapitlet där Jesus samtalar med Nikodemus. Jag tänker ändå att den programförklaring som lyser mest är den prolog Johannes har i början av sitt evangelium. 

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.[31] 

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.[32] 

I Johannes beskrivning av Jesus framträder Jesus som Gud. Det är en av de saker Johannes vill visa. Han är inte bara en människa, född av Maria, uppvuxen i Nasaret, undervisad i Guds ord i den lokala synagogan och till professionen snickare. Han är också Gud, han fanns före skapelsen, ja, skapelsen är till och med skapad genom honom. Johannes kallar Jesus för Ordet. Vad detta fullt betyder får vi antagligen bekänna ligger över vår fattningsförmåga men vi kan dra den slutsatsen att när Jesus beskrivs som Ordet så hänger det intimt ihop med det skrivna Ordet. Om vi då säger att Bibeln är Guds skrivna ord, så är Jesus det förkroppsligade ordet. Det finns ingen motsättning dem emellan. Denna intima koppling ger Jesus uttryck för, gång på gång som vi skall se senare. 

Det vi inledningsvis alltså har sett är hur Gamla Testamentet på ett väsentligt sätt inryms i Jesu programförklaring. Vi skulle kunna säga att Gamla Testamentet är Jesu programförklaring. Allt det Jesus kom för, allt det han skulle göra, allt det som skulle hända honom var redan i direkt profetisk form men också i formen av förebilder[33] nedskrivet i Gamla Testamentet. 

Jesus uppväxt 

Jesus var född i en gudfruktig familj. Hans jordiske styvfar, Josef beskrivs som god och rättfärdig[34]. Det betydde inte att han var en syndfri och fullkomlig man utan att han efter Lagens krav gjorde vad som krävdes av honom och han hade satt sitt hopp till Israels Gud. Han gick med all säkerhet i synagogan varje sabbat, där Guds ord lästes och där det också bads. När Josef besöks av en ängel i samband med Jesu födelse lydde han ängelns uppmaningar vid fyra tillfällen[35].  

Jesu mor Maria var också gudfruktig. Hon kallade sig själv Herrens tjänarinna[36]. Vid mötet med sin släkting Elisabet, Johannes Döparens mamma, brister hon ut i en lovsång som vittnar om stor kännedom i Guds ord. Efter Jesu födelse lydde de lagens bud i varje liten detalj. De omskär Jesus efter åtta dagar[37], de gick även upp till Jerusalem och templet för sin rening[38] för att offra till försoning och samtidigt frambar de Jesus som förstfödd[39], helgad åt Gud. Allt detta visste Josef och Maria om eftersom de hade blivit undervisade av den lokale föreståndaren i Nasaret. De deltog också i alla de fester och högtider som hörde till rättrogna judar. 

Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem[40] 

Hela hans familj levde efter lagens bud. Även hans bröder, som från början inte trodde på Jesus. 

Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne.” Så sade han och stannade kvar i Galileen. När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet.[41] 

I denna miljö växte Jesus upp. Gud, lagen, den judiska identiteten, Guds skrivna ord, den judiska historien var tydliga och signifikativa ingredienser i Jesu liv. Det finns två diken som vi bör undvika när vi ser på Jesus liv. Det ena är att inte inse att Jesus levde som en rättfärdig och rättrogen jude under sin tid på jorden. Han tog del av alla de högtider, ritualer och traditioner som alla andra gjorde. Något av detta beskrivs vid dopet i Jordan: 

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske[42] 

Det andra diket som vi skall undvika är att begränsa Jesus till att enbart vara en man av sin tid och sammanhang. Ett exempel på detta är när vi menar att Jesus kastade ut demoner ur människor, enbart därför att han inte hade den medicinska kunskap som vi idag besitter. Detta är enligt mitt tycke så pass magstarkt att det närmar sig hädelse. Vad man egentligen säger är att Jesus inte visste vad han pysslade med. 

Likväl växte Jesus upp med Guds ord. Det var en viktig del av hans liv redan i unga år. 

Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar.[43] 

Jesus blev som alla judiska pojkar undervisad i stora delar av Gamla Testamentet. Den skolundervisning de fick, fick de ur Gamla Testamentet. Här fick han undervisning i det hebreiska språket, juridik, samhällskunskap, historia, ekonomi, nationell identitet, statskunskap m.m. Troligtvis kunde han recitera stora delar av den. Detta visar han prov på ett flertal gånger i evangelierna. De judiska ledarna var förvånade över hans kunskaper i Skriften: 

Judarna blev förvånade och sade: ”Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?”[44] 

Jesus användning av Guds ord 

Jesus hade en stark förväntan hos sina landsmän att de både hade läst Bibeln och att de relaterade till den i sina liv. För Jesus var det en naturlig sak att i livets olika situationer hänvisa till dess ord. Några exempel på detta. 

En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten.”[45] 

Det var naturligt för Jesus att låta ordet bedöma hans liv. Det märktes att Jesus inte bara hade läst vad Guds ord sa, han hade också mediterat över det och av den Helige Ande inhämtat dess budskap och tolkning. Inte bara rent allmänt utan också för sitt eget liv och i detta fall för sina lärjungars. 

Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han svarade dem: ”Vad har Mose befallt er?” De sade: ”Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” Då sade Jesus till dem: ”Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.[46] 

När fariséerna ställer en fråga till honom, så svarar han inte direkt på den. Han vill få dem att först tänka efter vad Bibeln säger om den saken. Sedan ger han dem en enkel men klargörande undervisning om Bibelns undervisning om äktenskap och skilsmässa. I sin förklaring citerar han själv ett annat bibelställe för att klargöra sin poäng. 

Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon.” De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.[47] 

Har ni inte läst?” Jesus verkar ha förväntat sig att de skulle argumentera och föra fram sin sak utifrån vad Bibeln sa, annars var de, enligt Jesus, inte ”med i matchen”. I versen ovan visar Jesus också på en stor förståelse av Bibeln och det uppdrag han var satt att fullfölja.  

Guds ord först 

Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. – Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. – Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: ”Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?” Han svarade dem: ”Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”

Han sade också till dem: ”Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ’korban’, som offergåva, då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”

Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: ”Hör på mig allesammans och förstå: Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne.”[48] 

Vid detta tillfälle anklagade fariséerna Jesus för att inte lära sina lärjungar att handla rätt efter de äldstes stadgar. Dessa stadgar var dels tolkningar av lagen men också preciserade levnadsregler för det mesta som gällde judiskt liv. I evangelierna möter vi på många ställen dessa stadgar, främst gällande hur man skulle handla på sabbaten. Dessa stadgar hamnade ofta i konflikt med det sätt Jesus handlade. När man läser dessa stycken i Bibeln kan det vara lätt att inta en negativ hållning till allt vad stadgar, uttolkningar och traditioner heter. Det tror jag är fel. Det skulle ju i så fall innebära att vi inte borde läsa vad gångna tiders kristna har reflekterat över och kommit fram till. Det skulle hårddraget innebära att vi säger att den Helige Ande inte talade till dem. Jag tror inte det är detta Jesus i första hand angriper utan den plats dessa stadgar hade fått i det judiska samhället. 

Dessa stadgar, och Jesus kallar dem för människobud, hade kommit att få samma status som Guds ord. Detta vände sig Jesus emot. Det hade till och med gått så långt att dessa stadgar användes på ett sådant sätt att Guds ord sattes ur spel. Stadgarna användes som en giltig ursäkt, eller förklaring till varför man inte behövde följa Guds ord. Detta upprörde Jesus och han skrädde inte med orden vid detta tillfälle. Stadgarna användes på ett felaktigt sätt till att tynga ned livet för människorna, vilket inte var lagens avsikt. 

De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.[49] 

Jesus var oerhört hård i sin kritik mot fariséer, saduccéer och skriftlärda. De var ledare för folket. Jesus anklagade dem för att de inte på ett rätt sätt tog hand om folket. De var inte goda herdar[50]. Det är därför han använde liknelsen av får och herde i följande sammanhang. 

När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde[51] 

Det saknades goda herdar enligt Jesus. Istället för att leda och hela folket använde ledarna sin position till att utsuga änkor, stärka sin egen makt, synas i offentliga sammanhang, få ära av människor samt lägga ytterligare lagbördor på människor utan att själv följa dem. Man kan förstå att Jesus var upprörd. Det är därför Gud anser det viktigt att ledarna är goda, ödmjuka och följer Gud. Det är ledarna som bestämmer i samhället och de beslut de tar får oerhört stora konsekvenser för ett samhälle. Det är också därför som Gud uppmanar oss att be för våra ledare. Detta var kanske en liten utvikning från ämnet men ändå viktigt. 

Än en gång visar Jesus med skärpa på Guds ords dignitet och integritet.

Det finns alltid en frestelse att ta bort stycken från Bibeln, men det finns också en frestelse att lägga till. Gör inte det, säger Jesus. Samma sak uttrycker Johannes: 

För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.[52] 

Jag tror inte att det är en slump att dessa verser är bland Bibelns allra sista. 

Jesus och Satan 

I evangeliernas beskrivning av Jesus möte med Satan har Guds ord en central plats. Ingen av de båda, universums storheter[53], förnekar sig heller. Redan i början av Bibeln där de båda framträder i Bibeln för första gången markeras ordets betydelse. 

Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus[54] 

Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.[55] 

I samband med att Gud träder fram på scenen i Bibelns första verser så lyfts också hans ord fram. I det sammanhanget används det till att, från ingenting, skapa den värld som vi idag lever i. 

Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?”[56] 

Det är signifikativt för Satan att i sitt första framträdande direkt avslöja sitt huvudmål för sin aktivitet. Vi skulle kunna säga att detta är punkt nummer ett i Satans programförklaring: 

1.       Attackera, förlöjliga, misstänkliggör, kritisera, omtolka, bortförklara, fördöm, lagförbjud, marginalisera, håna Guds ord 

”Har Gud verkligen sagt…” är ord som fortfarande ljuder från gestalten med kluven tunga. 

Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.” Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.” Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen och sade: ”Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.” Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud.” När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.[57] 

Detta möte inrymmer mycket men det man kanske först slås av är skildringens storhet. Det rör sig verkligen om giganternas kamp. Vi är glada att det var Jesus som gick segrande ut ur den kampen. Det som dock kan te sig underligt i denna kamp är de vapen som används. Kan man inte tycka, vis av alla äventyrsfilmer genom åren, att Jesus skulle ha svingat sitt andliga svärd och gjort mos av Satan. Är det inte lite mer glans över Davids kamp mot Goliat? Jag tror dock att det ligger mer under ytan i berättelsen om Jesu kamp mot Satan. Vad består kampen egentligen om? Vad är det Satan är ute efter och vad är det Jesus vill försvara? Vi vet utifrån Bibelns berättelser att denna kamp inte var det avgörande slaget mot Satan och definitivt inte det sista. Det avgörande slaget mot Satan och hans makt utdelades på korset av en blodig, sönderslagen, torterad, bespottad jude på en romersk avrättningsplats några år senare. Det sista slaget mot Satan kommer att ske när han kastas i sjön av eld och svavel strax innan evigheten börjar[58]

Nej, slaget handlade om något annat den här gången. Vad säger Satan: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd”. ”Jaha, du som är Gud har blivit människa. Det var det lägsta. Jag föraktar dig för det. Du kommer aldrig att klara av det. Hur skall du kunna vandra omkring på den här jorden och avstå från att använda din makt. Förstår du hur eländigt det är att vara människa? Ta nu och trolla den här stenen till ett bröd, va?”  

Satan kunde aldrig förstå hur Gud frivilligt kunde bli människa. Han hade ju själv försökt ta Guds plats och själv bli Gud[59]. En av Satans huvudsakliga frestelse vid detta tillfälle är att få Jesus att överge sin mänsklighet. En annan del av hans frestelse är att få Jesus att överge Guds plan för honom. ”Om du tillber mig, så kommer jag att se till att du blir den högste kejsaren på den här jorden. Du kommer att vara högst, beundrad, fruktad och tillbedd. Du kommer att få makt. Du kommer bara att vara underställd mig. Vägen till makten kommer att gå snabbt, jag kan ordna det”. Det är precis denna plan Satan senare kommer att sätta i stånd angående Antikrist. Jesus avböjde erbjudandet. Men på vilket sätt? 

Jesus använde sig av Guds ord. Han kallade inte på en legion av änglar. Han höll sig enkelt men fast till vad Bibeln sa. Det är intressant att se att de tre bibelställen som Jesus svarar Satan är alla hämtade från 5 Mosebok[60]. Jesus kunde sin Bibel och han höll sig fast vid vad den sa, särskilt i stunder av prövning. Det är inget spektakulärt i denna scen, som den kanske skulle ha kunnat vara om vi hade iscensatt den. Jesus håller sig till Guds ord och inget mer. Det är också intressant att se att till och med Satan själv citerar Guds ord. Vi kan nog anta att han har läst och kan hela Bibeln. Han citerar från Ps 91 om hur Jesus skulle ha kunnat kasta sig ut från murens språng och förlitat sig på löftet om änglars beskydd. Han passar sig dock noga för att citera vidare från Ps 91. Där står: 

Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ner unga lejon och drakar.[61] 

Vi vet vem som åsyftas i bilden av huggorm och drake? Och vi vet vem som går omkring som ett rytande lejon[62]. Vem som är det verkliga lejonet, vet vi också[63]. För er som sett filmen ”Passion of Christ” känner igen när Jesus trampar på ormens huvud efter sin kamp i Getsemane. Det var en svår väg för Jesus att gå, han skulle bli gjord till synd, han var tvungen att vara ett felfritt lamm, det skulle inte få finnas någon fläck på honom. Det var huvudsakligen genom lidande som hans väg gick. Satans frestelse låg i en snabbare och smärtfri väg till makten. Jesus tog inte den vägen. Det var Guds ord hjälpte honom. 

Guds ords växtkraft 

För Jesus var Guds ord viktigt. Det var rättesnöret för honom som jude men för Jesus var Guds ord mer än så.  

Lyssna! En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.” Och han sade: ”Hör, du som har öron att höra med!”[64] 

När Jesus börjar förklara denna välkända liknelse så börjar han med att utmana sina lyssnare. ”Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?” Det Jesus menar är att denna liknelse är en nyckel[65] till att förstå alla andra liknelser. Det betyder att genom att förstå denna liknelse så kommer man in i ett större rum av förståelse. Denna liknelse öppnar upp till förståelse av saker i Guds rike och andliga principer som gäller där, Den kunskapen och förståelsen leder sedan vidare till att förstå vad Jesus säger i de andra liknelserna. 

När han sedan börjar med att förklara liknelsen konstaterar han att det såningsmannen sår är Guds ord. Guds ord kan alltså enligt Jesus liknas vid säd. Denna säd är avsedd att sås i en speciell jord. Denna jord är enligt Jesus, människors hjärtan. Ett frö har en viss egenskap och inneboende kapacitet. Trots att det i många fall är väldigt litet rymmer det all den inneboende informationen som behövs för att skapa något som är större. Jesus använder bilden av ett senapskorn, som är mycket litet, men som när det vuxit upp blir ett stort träd. På samma sätt är det med Guds ord. Det är inte i första hand avsett att läsas som all annan text här i världen utan den skall sås i ett hjärta för att där växa och producera utifrån den information som finns lagrad inuti det. Guds ord är som en låda. Inuti lådan finns all kraft som behövs för att producera det som det säger att det skall. Precis som ett frö. Ett frö kallas inte bara för ett morotsfrö, eller solrosfrö, det innehåller också kraften i sig själv att bli allt det som det redan är. Det är vad Jesus säger. 

Det Jesus säger är goda nyheter för oss människor. Det betyder att Guds ord inte i första hand är regler som vi skall uppfylla utan det är den hjälp vi behöver för att kunna leva det liv som är tänkt för oss. Det är genom samma princip som du blir frälst. Guds ord om frälsning når ditt hjärta via dina öron. Det får ligga i ditt hjärta tills det växer upp och producerar tro till frälsning. När du bekänner det du har i ditt hjärta sker undret. Du blir frälst. Vi kan se några andra bibelord som bygger på samma princip, trons princip. 

Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.[66] 

Några verser längre ned beskriver Paulus också vad ordet gör i dig när det väl är sått. 

Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord[67] 

Jakob och Petrus säger också samma sak. 

I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord,[68] 

Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består[69] 

Och även Jesus: 

Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig[70] 

I liknelsen talar Jesus också om hinder för säden att växa och bära frukt. Problemet ligger inte, enligt Jesus, hos säden. Problemet är jorden, dvs. människors hjärtan. På samma sätt som vi måste bearbeta jorden för att den skall kunna vara näringsrik och ge stora skördar måste också människohjärtan det. Det är inte tillfälle att gå alltför djupt in i dessa hinder men det handlar om att ha en ödmjuk och längtande attityd till Guds ord. Det behövs också en beredskap på att tron på Guds ord automatiskt förr eller senare stöter på patrull, lidande eller förföljelse och att inte tillåta andra saker som ligger i opposition till Guds ord kväva det. 

Dessa Jesu ord vittnar för oss om Guds ords sprängkraft. Vid ett annat tillfälle säger han också: 

Han svarade: ”Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.[71] 

Jesus har tro på Guds ords växtkraft i människor. Han tror på Guds ord och han tror att människors hjärtan är platsen för Guds ord att kunna växa och producera för Guds rikes tillväxt. Tänk bara på hur Jesus litade på att de ord som han hade sått i elva lärjungars hjärtan under en period av tre och ett halvt år skulle förändra en hel värld. Där kan vi tala om tro på ordets kraft. 

Personer i Bibeln 

Jesus hade inga problem med Bibelns historiska tillförlitlighet. Det märks inga spår av tvivel på att de personer gamla testamentet talar om verkligen har existerat. På ett levande och säkert sätt använder han dem som exempel i sin egen undervisning. Han talar aldrig om dem som mytologiska figurer. För Jesus är det verkliga människor som verkligen har existerat. Några exempel: 

Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.” Judarna sade: ”Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.”[72] 

Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara[73] 

Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret.[74] 

Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna 5och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? 6Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” 7De sade till honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?” 8Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.[75] 

Det finns naturligtvis fler exempel. I evangelierna talar Jesus även om Daniel, kung David, Isak och Jakob, Salomo, Elia, Jona, Drottningen av Söderlandet, Jesaja, översteprästen Abjatar, änkan i Sarepta, Elisa, Naaman från Syrien, Män från Nineve och Lot[76]. Alla är, för Jesus, historiska personligheter. 

Bibelböckerna 

Utifrån det vi tidigare sett tror Jesus på Gamla Testamentet i dess egna utsagor angående ursprung, historicitet, inspiration, förmedling, beskrivna händelser och personer, osv. Gamla Testamentet är enligt Jesus gudsinspirerat och historiskt tillförlitligt. Vår benämning på judarnas bibel är Gamla testamentet. I Bibeln kallas bibeln ofta för lagen eller lagen och profeterna, eller enbart Skriften.  

Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.[77] 

Intressant är att här hävdas det att Jesus är omtalad i alla Gamla Testamentets böcker. Lite senare träffar han de andra lärjungarna. 

Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” 45Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.[78] 

Genom sina direkta citat från Gamla Testamentet auktoriserar också Jesus olika bibelböcker. Moseböckerna är frekvent omtalad av Jesus[79]. Psaltaren[80] citeras också av Jesus på många ställen, så även Jesaja[81]. Hosea[82], Malaki[83], Sakarja[84] är tre andra gammaltestamentliga bibelböckerna som Jesus direkt citerar ur. Det lyser också igenom hur väl Jesus känner till och förstår Skriften, inte minst angående sin egen tjänst och uppdrag. När Jesus berättar för sina lärjungar om vad som skall drabba honom i Jerusalem så är hans korta redovisning en sammanfattning av vad hela Gamla Testamentet meddelar angående det sätt Människosonen skulle mottas av sitt eget folk. 

När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem, där de gick vägen fram: 18”Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De skall döma honom till döden 19och utlämna honom åt hedningarna, som skall håna och gissla och korsfästa honom. Och på tredje dagen skall han uppstå.”[85] 

Händelser i Gamla testamentet 

Jesus ger också sitt bifall till de händelser som Gamla Testamentet beskriver. Skapelsen är en verklig historisk händelse för Jesus. 

Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna[86] 

Jesus trodde att människan blev skapad av Gud vid en historisk tidpunkt som man och kvinna. Syndafloden är också något som av Jesus sågs som ett historiskt faktum[87]. Även Sodom och Gomorras förstörelse var något Jesus bekräftade[88]. Det var inga problem för honom att tro detta. 

Nu kan man också vända på resonemanget och mena att om Jesus inte hade trott på alla dessa händelser hade han varit oerhört avvikande i den miljö och det sammanhang han verkade i. Alla judar trodde på den tiden på Gamla Testamentet som ett historiskt obestridligt faktum. Det är skillnad idag. Ja, det är skillnad idag mellan hur religiositeten ser ut och hur den såg ut då. Men jag tror inte man kan hävda att Jesus enbart hade den bibelsyn han hade utifrån den religiösa, judiska kultur han befann sig i. Att mena detta är att göra ett fatalt misstag, vill jag mena. Det är att förminska Jesus, att bara göra honom till en människa. Jesus hade full kontakt med Fadern och han hade full utgjutelse av den helige Ande över sitt liv och han var själv Guds son. Skulle Jesus vara mindre vetande, och begränsad av dåtidens samlade vetenskapliga kunskaper? Jag tror inte det. 

Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.[89] 

Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand.[90] 

evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre[91] 

Samstämmighet 

Hela Bibeln är skriven under en tidsperiod av ca 1 500 år. Moses, som skrev de fem första böckerna, levde på 1400-talet f.Kr. och profeten Malaki som skrev GT:s sista bok levde på 400-talet f.Kr. Johannes, som man menar skrev den sista boken i NT, Uppenbarelseboken, skrev denna på 90-talet e.Kr. GT skrevs under en period av tusen år, NT skrevs mellan ca 50-90 e.Kr. vilket betyder en period av 40 år. Hela Bibeln spänner alltså över en tid av 1500 år. Hela Bibeln har ett 40-tal författare, NT 8-9. En bok skriven under så lång tid och av så många författare, skulle man kunna förvänta sig innehåller många motsägelsefulla utsagor. Kan man finna en gemensam lära då kultur, världsbild, människosyn, omgivningar, religiösa uttryck förändrats under denna långa tillkomsthistoria? Utan att gå in i denna fråga alltför djupt får vi än en gång hänvisa till Jesus ord. 

Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna[92] 

I denna korta passage anger Jesus sin syn i denna fråga. Han menar att hela Skriften, dvs. Moseböckerna, profeterna och psalmerna är samstämmiga i sina utsagor om Jesus. Tidigare[93] har han sagt att alla böckerna i Skriften talar om honom och allt det som profeterats om honom skall gå i uppfyllelse. Många saker gick i uppfyllelse i samband med hans död och uppståndelse men en hel del av profetiorna är kvar till hans andra tillkommelse. Jesus menar alltså att det finns en samstämmighet mellan GT:s alla böcker. Trots att de är skrivna av olika människor från olika tidsepoker, är de samtidigt inspirerade av en och samma källa, den helige Ande. 

Då sade han till dem: ”Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.[94] 

Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet[95] 

Jesus och Nya testamentet 

Vi har nu utifrån olika aspekter sett hur Jesus uttrycker sin tro till hela Gamla Testamentet. Men hur är det då med Nya testamentet? Vad säger Jesus om det? 

Hans egna ord 

Bibelns samlade budskap till sina läsare är att hela Bibeln är Guds ord. Eftersom Jesus också är Gud så är i en mening hela Bibeln också Jesus ord. Jag har ändå försökt att i denna skrift hålla mig till vad Jesus uttalade i sin fysiska kropp under sina dryga tre år[96] i tjänst på jorden.

På vilket sätt auktoriserar då Jesus NT? Låt oss börja med vad han säger om sina egna ord. 

I evangelierna möter vi skepsis från de ledandes sida angående Jesus fullmakt. De ville veta vem som hade auktoriserat honom. Eller med andra ord, ”i vems namn kom han”. En gång sattes denna förfrågan på sin spets: 

Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” Jesus svarade dem: ”Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?” De överlade med varandra och sade: ”Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet.” Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Jesus sade till dem: ”Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta.”[97] 

Jesus kastar inte pärlor för svinen. Han visste att de visste att hans fullmakt kom från Gud. Detta uttryckte Nikodemus, som var en av dem: 

Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.”[98] 

Men han visste också att de inte ville erkänna detta, därför att de inte ville förlora sin position. De ville inte lämna över makten till Jesus, vilket hade blivit konsekvensen om de hade erkänt honom som den utlovade Messias. De tordes inte heller av feghet och rädsla för att förlora folkets stöd uttryckligen erkänna att Jesus inte var Messias. Deras ställningstagande inför Johannes Döparens fullmakt sågs av Jesus som en garanti på att de tyckte samma sak om Jesus. 

Jesus själv uttrycker flera saker om sin auktoritet. 

Jesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Fariseerna sade till honom: ”Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt.” Jesus svarade: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt, eftersom jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. Ni dömer på människors vis. Jag dömer ingen. Och även om jag dömer är min dom rättvis, eftersom jag inte är ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. Också i er egen lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt. Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig.”[99] 

Fariseerna hävdade en juridisk princip att det inte räckte med sitt eget vittnesmål för att döma i ett mål och Jesus ger dem rätt. Det skulle vara minst två vittnen. Jesus säger: ”Jag är ett och Fadern är det andra”. Han fortsätter: ”Egentligen skulle det räcka med mitt eget vittnesmål, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag går”. Underförstått: ”Jag är Gud! Jag har skapat er och jag om någon borde veta vad jag pratar om” 

Nåväl, detta kan ju vilken människa som helst påstå. Men läs här vilka bevis Jesus framlägger för att visa på att hans ord är sanna. 

Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. 35Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. 36Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 

Jesus menade att undren i hans tjänst, var bevisen för att han var auktoriserad av Gud. Detta säger också den helade, före detta lame mannen till judarnas[100] stora förtret. 

Han svarade: ”Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra.” De svarade: ”Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!” Och de drev bort honom.[101] 

Ett exempel på enkel bevisföring av Jesus finner vi följande bibeltext: 

Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ”Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame: ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!” Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: ”Något sådant har vi aldrig sett.”[102] 

De skriftlärda reagerade inför Jesu löfte till den lame mannen om att hans synder var honom förlåtna. ”Vem kan säga något sådant?” Ja, det kan ju bara Gud göra och den Han auktoriserar. Det visste de skriftlärda men de tvekade på att Jesus verkligen var auktoriserad i denna sak. För att visa att så var fallet så botar Jesus mannen. För vem kan bota en människa med bara ett ord utan att antingen vara Gud eller så vara auktoriserad av Gud, dvs. ha tillgång till Guds helande kraft. Detta innebar ”case dismissed!” (så säger man i amerikanske rättegångar när fallet är avslutad. Det har jag lärt mig på TV).  Det är ingen tvekan angående Jesus.  

Jesus menar också att hans ord är Guds ord. 

Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”[103] 

Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”[104] 

Det yttersta beviset för sanningshalten i Jesu ord ges av Fadern när han låter honom uppstå från de döda. 

och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda,[105] 

Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.[106] 

Lärjungen Johannes gav Jesus egna ord status av att vara Guds ord. I Getsemane trädgård vid gripandet av Jesus säger han och kommenteras direkt av Johannes: 

Jesus svarade: ”Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!” Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: ”Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda.”[107] 

Johannes menar att Jesus ord i Getsemane är en direkt uppfyllelse av vad han tidigare bett i sin förbön[108] samma kväll. Generellt behöver detta inte betyda att en persons uttalande automatiskt är Guds ord bara därför att det uppfylls en kort tid senare. Detta händer hela tiden i våra liv. ”Jag tror att jag skall gå och ta mig en dusch!” En kort stund senare gör jag det. Det betyder inte att mina ord var Guds ord. Men i detta sammanhang gör evangelisten Johannes ingen skillnad i sina kommentarer av GT eller som i detta fall, Jesus egna ord. Dess uppfyllelse vittnar och bevisar att det är Guds egna ord. Johannes avser inget annat. Johannes sätter även i ett annat fall likhetstecken mellan Gamla Testamentets ord och Jesus ord. 

När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt.[109] 

Jesus ord i evangelierna, och när de förekommer i breven och Uppenbarelseboken, är Guds ord. Så långt Jesus egna ord. Hur är det då med det övriga som är skrivet i Nya testamentet. Vad anser Jesus om det och vad har Nya testamentet själv att säga i denna fråga? 

Kanoniseringen 

Det kan vara lämpligt att ta upp frågan om hur Nya testamentet fick det innehåll den nu har. Vilka urvalsmetoder begagnades? Vilka kriterier användes? Vilket stöd och auktorisering har Jesus direkt gett till Nya testamentets utformning?  

Kanon betyder rättesnöre, norm. Man talar ibland om de kanoniska böckerna. Man menar då i första hand de böcker som hör till och har sin plats i Bibeln. Det finns med andra ord en rätt förteckning över de böcker som hör till Bibeln, en normerande lista. I andra hand är de kanoniska böckerna norm och ett rättesnöre för den kristna församlingen[110]. 

Men hur uppstod då kanon eller Nya testamentet i det skick som vi känner till det? Det var i många avseenden en av kyrkan omedveten process som ledde fram till fastställandet av Nya testamentets innehåll. Man kan säga att det var två saker som ledde fram till avgörandet. 

I den första kyrkan hade Jesus ord en central och auktoritär roll. Det var omkring hans ord man samlades och det var dessa man försökte leva efter. 

Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.[111] 

För Jesus var de ord han hade talat till sina lärjungar av yttersta vikt. I bönen menar Jesus att beviset eller kännetecknet för att de verkligen är hans lärjungar, är att de håller fast vid hans ord. Detta blev därför också något centralt och viktigt för den första kyrkan. Jesus och apostlarnas ord lästes upp och predikades över i de första kristna församlingarna. 

När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem.[112] 

Evangelierna och breven var kända i de första församlingarna. De kopierades och skickades runt mellan dem. Det finns också exempel från den första tiden på samlingar av t ex Paulus brev men också av de fyra evangelierna.  Det första steget mot kanoniseringen var alltså producerandet av texter som användes i församlingarna. Det andra steget som ledde fram till fastställande av vilka böcker som hörde till kanon stod andra för. Samtidigt som de böcker vi känner till från Nya Testamentet skrevs trädde även andra böcker med mer eller mindre tvivelaktigt innehåll fram. Främst gäller det skrifter med gnostiskt innehåll. Dessa skrifter hade ett till synes kristet innehåll men var i mer eller mindre hög grad präglade av grekiskt tänkande. Gnosis betyder kunskap. Detta tankesätt präglades av en uppdelning mellan ande och materia, ande och kropp, det andliga och det fysiska. Man menade att det andliga var gott och det fysiska av mindre värde och ont. Men genom att få speciell kunskap, insikt kunde man fjärma sig från det fysiska och materiella och uppnå ett högre stadium av liv. I grund var det en religion som alla andra som gick ut på att man kunde frälsa sig själv. Johannes går strängt emot detta tankesätt i sitt första brev. Även Paulus angriper detta tankesätt i bl a Kolosserbrevet. 

Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: ”Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på”. Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. Detta uppfattas visserligen som ’vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ’ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.[113] 

Eftersom det började florera andra skrifter i kyrkan tvingades ett beslut fram om vilka skrifter som skulle anses tillhöra Nya Testamentet. Denna process gick inte så fort, men vid slutet av 300-talet nåddes en allmän enighet. De krav eller kriterier man ställde på de böcker som skulle ingå var dessa tre: 

1.       Böckerna skulle ha apostolisk bakgrund. Det betyder att böckerna skulle vara skrivna av en apostel, direkt eller indirekt.

2.       De skulle även ha apostoliskt anseende. Med detta avsågs att de skulle ha status som helig skrift och ha lästs som helig skrift från början i alla större församlingar.

3.       Böckerna skulle även innehålla apostolisk lära. 

Med dessa kriterier kan man förstå att många skrifter föll bort. Det innebar en tuff process där böckerna prövades i eld, bildligt sagt. En liknande process beskrivs i Apostlagärningarna när församlingen beslutade om vilka regler som skulle gälla för hedningarna: 

Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, och skickade med dem följande brev: ”Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst. Vi har hört att några som kommit från oss har skapat oro och förvirring bland er med sina uttalanden. Men vi har inte gett dem något uppdrag. Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, dessa som har vågat livet för vår Herre Jesu Kristi namn. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen meddela samma sak. Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter: Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!”[114]   

Detta var några ord om fastställandet av vilka böcker som skulle komma att ingå i Nya Testamentet. På vilket sätt har Jesus auktoriserat dess författare och vilka var de? Vad säger de själva om sina skrifter och om den övriga Skriften. 

Auktoriseringen av Nya testamentet 

Författarna, eller i en del fall redaktörerna[115] till de 27 böckerna i Nya testamentet är åtta eller nio till antalet. Tre av dem tillhörde Jesus tolv man starka lärjungaskara, Matteus, Petrus och Johannes. Johannes och Petrus tillhörde även den inre krets som Jesus hade bland de tolv. Två av författarna, Jakob och Judas, var Jesus egna bröder, vars mor var Maria och far Josef. En del av Nya Testamentets författare har skrivit ett flertal av böckerna, som t ex Paulus och Johannes medan några bara har skrivit en bok, som Matteus, Markus, Jakob och Judas. Följande genomgång är indelad efter författare i den ordning de uppträder i Nya Testamentet. 

Matteus 

Matteus har skrivit det första av de fyra evangelierna. Matteus var en av de tolv. Han arbetade som tulltjänsteman i ockupationsmaktens tjänst före han blev en Jesu lärjunge. Som tulltjänsteman var han med säkerhet van att skriva och att hålla ordning med hjälp av papper. Han kallades med orden ”Följ mig!” och bemyndigades av Jesus tillsammans med de andra elva. 

Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor[116] 

Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden[117] 

Jesus gav sina tolv lärjungar fullmakt i sitt eget namn att ta kommando över både sjukdomar och demoner. Sedan gav han dem fullmakt att tala ord från himlen. Dessa ord kommer sedan att användas som bevis vid den yttersta domen. Jesus la med andra ord oerhörd vikt vid de ord de fick fullmakt att uttala. 

Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.[118] 

I den översteprästerliga förbönen uttryckte Jesus sin tro på att de ord som apostlarna senare kom att predika, skulle leda till andra människors frälsning. I denna skara är också vi indirekt. Som lärjungar var de bemyndigade att tala hans ord. 

Det är också klart att de tolv hade en särställning bland de första kristna. Detta uttrycks genom Petrus egna ord: i samband med att kyrkan skall utse en efterträdare efter Judas. 

Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse.”[119]

Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son.[120] 

När Matteus inleder sitt evangelium börjar han med dessa ord. Det ligger inte till synes något anmärkningsvärt i dessa ord men när Matteus använder ordet berättelsen vill han säga något viktigt. I grekiskan används ordet genesis. Matteus uttryck är en direkt kopiering av när 1 Mosebok börjar sina olika avsnitt[121]

Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, då när Herren[122]  

Det finns tio sådana avsnitt i 1 Mos[123]. Det Matteus alltså avser när han börjar sitt evangelium på detta viset, är att han vill visa på kopplingen mellan GT och NT. (Lägg märke till att Matteus kommer direkt efter GT). Indirekt visar detta också att på samma sätt som 1 Mos är Guds sanna ord, så är detta en berättelse inspirerad av samma källa. 

Matteus är också den författare som mest av alla vill visa på att det Jesus säger och gör är en direkt uppfyllelse av Gamla Testamentets ord. 

Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss[124] 

Hans evangelium är fyllt av liknande redaktionella tillägg[125]. Med detta vill han både visa på kopplingen mellan Jesus och GT men också visa att det han skriver är auktoriserat av Gud, därför att det han berättar om är uppfyllelser av sådant som Gud tidigare utlovat genom sina profeter. 

Markus 

Markus var inte en av de tolv men var antagligen en lärjunge redan vid ung ålder och med under Jesus tjänst. I slutet av Markusevangeliet beskrivs en ung man som grips tillsammans med Jesus men som flyr undan naken[126]. Min gissning är att det rör sig om författaren själv. Varför togs denna korta berättelse annars med? Denne Markus, om vi antar att det var författaren, följde Jesus. Utifrån texten verkar det som om han följde Jesus längre än de övriga lärjungarna. Han verkar ha varit angelägen om att få följa Jesus men när det knep, så flydde han. Detta mönster upprepades senare när han följde med Paulus och Barnabas på deras första missionsresa.  

Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem[127] 

Markus kallades också Johannes. När det började hetta till bland hedningarna så flydde han. Denna händelse innebar senare en brytning, antagligen temporär mellan Paulus och Barnabas pga. Barnabas ville ha med Markus på deras andra missionsresa men det ville inte Paulus. 

Markus berättelse kan vara uppmuntrande för de av oss som är ”slow-starters”, kommer igång sakta eller är rädda. Det berättas senare i Paulus brev att Markus tillhörde hans team[128] och var uppskattad som sådan av Paulus[129]. Trots en trevande start så blev han en uppskattad medarbetare i Guds rike. Den första församlingen brukade träffas i Markus mors församling i Jerusalem[130]. En av kyrkofäderna berättar att Markus evangelium är skrivet av Markus men som en tolk till Petrus. Många ord i Markusevangeliet kan alltså vara Petrus. Enligt traditionen led Markus martyrdöden i Egypten och grundade församlingen i Alexandria. 

Markus evangelium är ett handlingens evangelium. Berättelser går i rask följd från den ena händelsen till den andra. Ordet strax[131] eller genast används av Markus mycket ofta. Han börjar sitt evangelium med orden: ”Här börjar evangeliet om Jesus…”. Det verkar inte finnas några ambitioner att avsluta det. Han avslutar evangeliet också följdriktigt med orden: 

Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.[132] 

Markus menar att berättelsen om Jesus och evangeliet börjar med dessa ord men den fortsätter och fortsätter…Det som också är intressant med dessa sista verser är att Markus var själv en del av de som gick ut och predikade överallt och som slutligen fick betala med sitt liv för detta. Markus är med sitt eget liv en bekräftelse på att dessa ord är sanna. 

Lukas 

Lukas är den författare i Nya Testamentet som har skrivit mest, inte i antal böcker men textkvantitet, Lukasevangeliet (24 kap) och Apostlagärningarna (28 kap). Han är också den ende av författarna som inte var jude. Detta framgår av Paulus uppräkning av sitt medarbetarteam 

Lukas verkar inte vara med bland de omskurna, dvs. judarna. Han var antagligen grek och läkare till professionen. Att han var läkare märks i hans berättelser, de är mer detaljerade när det gäller sjukdomsbeskrivningar än vad de andra evangelisterna har. Han har också noggrant samlat informationen innan han har börjat skriva ned sitt evangelium och Apostlagärningarna. Han har ett vetenskapligt förhållningssätt till historieskrivningen och man ges intrycket att inget har lämnats åt slumpen. Lukas är också själv deltagare i delar av Apostlagärningarnas händelser. 

Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar.[133] 

Lukas verkar ha anslutit sig till Paulus och Silas i hamnstaden Troas för att åka med dem till Filippi. Där stannar Lukas flera år men ansluter sig till Paulus vid hans tredje missionsresa. Han verkar följa med honom både till Jerusalem och sedan till Rom. Lukas var med andra ord inte riktigt vem som helst. Han tillhörde den första kristna kyrkans främste medarbetare och var en av Paulus teamarbetare. Lukas var inte, som man kan få intrycket av i hans berättelser, bara en betraktare, utan en uppskattad och trogen missionsarbetare som vittnade, undervisade och var med och startade flera församlingar. Lukas anses ha haft Maria, Jesu mor som källa i sitt evangelium. 

Lukas är den enda av evangelisterna som beskriver hur han har skrivit sitt evangelium. 

Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.[134] 

Han börjar med att tala om för oss att han är inte den enda som på något sätt har skrivit ned något om vad som hände när Jesus vandrade på jorden. Det vittnar bara om hur genomgripande Jesus uppenbarelse i Israel egentligen var. Emmausvandrarna berättar: 

Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?”[135] 

Lukas fortsätter berätta att han har noga efterforskat allt, och här träder vetenskapsmannen i Lukas fram, och han har intervjuat de som var med om allt. Efter researcharbetet har han tagit ett beslut att skriva ned allting och dessutom i rätt ordning, dvs. kronologiskt. Lukas avslutar hälsningen till Teofilus där han slår fast att: 

1.       Den kristna läran är tillförlitlig därför att den bygger på historiska fakta

2.       Mitt evangelium är tillförlitligt därför att jag har noggrant efterforskat allt jag skriver om och mina källor är ögonvittnen. Dessa ögonvittnen är respekterade människor, ordets tjänare. 

I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde, fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.[136] 

Lukas ambitioner med sitt evangelium framträder i Apostlagärningarnas första verser. Han skrev om allt, han ville ge en helhetsbild av Jesus framträdande på jorden, och det verk han utförde här. Vi har tidigare skrivit om Lukas som en respekterad och högt ansedd person i den första kristna kyrkan. Han var en kär medarbetare till Paulus och han var också ett ögonvittnen till flera av de händelser som utspelade sig i Apostlagärningarna. 

Johannes 

Författaren Johannes är synonym med lärjungen Johannes, och han var även en av de tre. Han talar om sig själv som den lärjunge som Jesus älskade[137]. Det betyder inte, tror jag, att Jesus älskade honom mer än de andra lärjungarna. Det stämmer inte med den bild som Bibeln i övrigt ger av Jesus och hans kärlek till oss människor. Gud älskar alla människor med samma kärlek. Det en däremot en annan sak att alla människor inte har tagit emot Guds kärlek i sina liv och låtit sig bli älskade av Gud. Bibeln talar också om att alla människor inte behagar honom, dvs. lever liv som är till behag för Gud[138]

Johannes är författare till Johannesevangeliet, breven 1 Joh, 2 Joh och 3 Joh samt den apokalyptiska Uppenbarelseboken. I evangeliet framträder Johannes som den lärjunge som står Jesus mycket nära. Hans evangelium bär inte likheter med de övriga evangelierna i fråga om form och betoning. Innehåll och huvudbudskap är dock detsamma. 

Det är klart att Johannes var ett vittne till vad Jesus hade sagt och gjort. Han hade också varit med honom på förklaringsberget och sett hans härlighet. 

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.[139] 

Johannes räknades som en av pelarna i den första församlingen tillsammans med Petrus och Jakob, Jesus bror[140]

Johannes är inte bara författare till Johannes evangelium, han är också en av huvudfigurerna. Han talar aldrig om sig själv i direkta ordalag[141], utan framträder alltid i skepnaden av omskrivningar likt, den lärjunge som Jesus älskade[142], en av Johannes Döparens lärjungar[143], en annan lärjunge[144], eller den som har sett detta[145]. 

Detta kan verka konstigt men Johannes syfte är inte att få läsarna att fästa blicken på sin egen person utan att skapa trovärdighet åt sin berättelse. Den som berättar allt detta var nämligen närvarande! Johannes är också den ende lärjungen som verkligen med fog kan hävda detta. Han började som Johannes Döparens lärjunge i väckelsens första eld, sedan surfade han över och blev en av Jesus lärjungar. Han tillhörde den inre kretsen av lärjungarna vilket innebar att han fick specialundervisning av Jesus. Han fick vara med på förklaringsberget och se Jesus härlighet. Han var med om den sista nattvarden och han fick tillsammans med Petrus och sin Jakob följa med Jesus längre in i Getsemane än de andra åtta. Han följde med Petrus in på översteprästens gård vid förhöret, han stod vid korset och såg Jesus dö. Han var en av de första att titta in i den tomma graven och han såg Jesus stiga upp till himlen. Johannes var, om någon, ett ögonvittne. 

Johannes lägger också in en hel del redaktionella kommentarer i sin berättelse vars syfte är att skapa tilltro till berättelsens tillförlitlighet men också för att läsaren själv skall ta ställning och ta emot Jesus som sin frälsare. Efter att ha berättat om korsfästelsen skriver Johannes: 

Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.[146] 

Johannes understryker också att hans evangelium inte är skrivet, som vi Lukas gör anspråk på att vara, för att berätta allt som Jesus sa och gjorde utan för att de som läser det skall komma till tro. Det finns nämligen mycket mer att berätta. 

Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.[147] 

Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas. [148] 

Johannes är också författaren till tre brev och Uppenbarelseboken. Prologen till Johannes första brev bär på samma syftesbeskrivning. Han skriver som ögonvittne för att de som läser skall komma till tro och få del av samma liv och glädje som han själv har i Jesus. 

Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.[149] 

Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn.[150] 

Johannes skriver en hel del om Uppenbarelsebokens status som Guds ord. 

Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.[151] 

Uppenbarelseboken förmedlas i fyra! led. Uppenbarelsen ges först till Jesus av Gud, av Jesus till en ängel, av en ängel till Johannes och slutligen av Johannes till oss. Det är många ”tunga” personer involverade i överföringen med andra ord. Johannes kallar Uppenbarelseboken för profetians ord och uppmanar läsarna att både vara hörare och görare till ordet. Johannes bekräftar alltså att Uppenbarelseboken är Guds ord. Detta gör han även i slutet av boken. 

Och han sade till mig: ”Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok.[152] 

Ängelns, (eller är det Jesus vittnesbörd?) om Uppenbarelseboken är att den är sann och värd att lita på. 

För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.[153] 

Johannes varnar också till sist för att förändra något i innehållet i boken. Detta citat är också Bibelns näst sista ord och jag tror att Gud har placerat både citat där i slutet men också Uppenbarelseboken i slutet av Bibeln för att det skall peka bakåt, inte bara på Uppenbarelseboken men på hela Bibeln! Jag kan inte bevisa detta. Men visst vore det likt Gud?[154]

Det som ger ännu mer styrka och bekräftelse åt hans berättelse är naturligtvis hans beskrivning av mötet med Jesus. Så långt Johannes. 

Paulus 

Paulus var inte en av de tolv utan tillhörde vid tiden för Jesu jordiska tjänst fariséerna. Som sådan motarbetade han den första kristna kyrkan men blev på väg till Damaskus stoppad av Jesus själv och fick i det mötet, både sin kallelse och uppdrag. 

Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”. Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra.” [155] 

Men Herren sade till honom[Ananias]: ”Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”[156] 

Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst.[157] 

Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.[158] 

Paulus fick ett genomgripande möte med den uppståndne Jesus och fick av honom, både direkt och via Ananias uppdraget att predika för hedningarna. 

Paulus var också utvald av Gud att både se och höra Jesus röst. Detta tror jag åsyftar den speciella uppenbarelse Paulus fick av evangeliet. Paulus berättar att han hade varit uppe i himlen på besök och där fått stora uppenbarelser. 

Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det… och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala…för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser,[159] 

Paulus fick en uppenbarelse direkt av Jesus om vad Jesus korsdöd och uppståndelse betydde och om hur detta var planerat från tidernas begynnelse av Gud. Han hade alltså inte lärt sig evangeliet av lärjungarna utan han hade fått det direkt av Jesus. 

Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus[160] 

Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit. När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet.[161] 

Paulus står bakom de flesta av breven. Rom, 1 Kor, 2 Kor, Gal, Ef, Fil, Kol, 1 Tess, 2 Tess, 1 Tim, 2 Tim, Tit, Filem. Det finns också en del som tyder på att Hebréerbrevet[162] också är skrivet av Paulus. Om det är så, innebär det att han har skrivit fjorton brev. Paulus fick en specialbehandling av Jesus, men han hade också ett speciellt uppdrag. 

Paulus är noga att framhålla två saker om sin egen person. Dels hans ovärdighet att vara en Herrens tjänare och apostel[163], eftersom han hade förföljt församlingen och dels den stora nåd han hade fått av Herren till att vara just en tjänare och en apostel. Han är också noggrann med att understryka att det evangelium han predikade, hade han inte lärt sig av någon människa. Han hade fått specialundervisning direkt av Jesus. Sina kunskaper i lagen hade han fått av fariséen Gamaliel[164] men sina kunskaper i evangeliet hade han fått av Jesus själv. 

Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.[165] 

Om denna uppenbarelse berättar han: 

Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. – Jag vet att den mannen – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det – att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala[166] 

Paulus hade gått i ett ”högre” läroverk skulle man kunna säga. Det är därför han är så oerhört noggrann med att inte låta någon förvanska det evangelium han predikade[167]. Till och med Petrus fick sin släng av sleven vid ett tillfälle[168]. Paulus var den ende som fick den djupare betydelsen av Jesus död och uppståndelse förklarad för sig. Han säger själv om detta: 

Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit. När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.[169] 

Vi kan förstå av hans ord att Paulus uppdrag och uppenbarelser inte riktigt var av det vanliga slaget. Inte undra på att han fick så oerhört mycket motstånd av djävulen. I princip i varje stad han kom till så slutade det med att en grupp människor sammangaddade sig för att ta kål på honom. Satan hade till och med specialkommenderat en av sina änglar till att punktmarkera Paulus[170]. Tack och lov fullbordade han sitt lopp[171]

Allt detta innebär inte att allt vad Paulus sa och gjorde i sitt liv var direkt från Gud. Paulus själv är noggrann med att urskilja i sina brev vad han direkt har fått från Herren och vad han säger som en kristen med den helige Ande boende inom sig. 

De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:[172] 

Till de andra säger jag, inte Herren:[173] 

Den distinktion jag vill göra här och min poäng är att det evangelium Paulus predikade hade han fått direkt från Jesus. Råd om det kristna livet och andra saker skrev han ledd av den helige Ande utifrån erfarenhet av ett kristet liv. Det betyder inte att en del av innehållet i hans brev skulle vara mindre Guds ord än annat. Det är inte vad jag menar. Jag tror att den Helige Ande har övervakat så att de brev som har hamnat i Nya Testamentet också till fullo innehåller utandade Guds ord. 

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

[174]

Petrus ger också sitt vittnesbörd till Paulus skrifter: 

Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.[175] 

Några ytterligare citat från Paulus: 

Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.[176] 

Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå[177] 

Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.[178]

Och till sist Paulus eget vittnesbörd:

 

Men det bekänner jag för dig att jag enligt ’den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.[179] 

Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:[180] 

Hebréerbrevets författare 

Det finns kanske ingen författare i Nya Testamentet som har så många citat från Gamla Testamentet som Hebréerbrevets författare. Du finner citat i varje kapitel, många gånger långa stycken. Hebréerbrevets syfte är att dels ge mod och uppmuntran åt dess mottagare att inte ge upp sin tro utan kämpa vidare, men också att visa på hur mycket mer härligt det nya förbundet är i en jämförelse med det gamla. Att mena att dess författare inte tror på GT som Guds ord, skulle vara en grov underdrift. Hela dess upplägg bygger på att Gud har talat i GT men också genom Jesus. 

Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.[181] 

När Hebréerbrevets författare talar om de ord som talades genom änglar avses lagen, men indirekt hela GT. Den frälsning som GT sedan profeterade om predikades först av Jesus och sedan av hans lärjungar. Hebréerbrevet auktoriserar i dessa få verser alltså hela GT och stora delar av NT. Han menar även att de under och tecken som skedde genom Jesus och apostlarnas hand samt den Helige Andes utgjutande över de kristna är ett bevis på att Gud auktoriserar denna frälsning. Författarens första ord inleder också otvetydigt om Bibelns auktoritet: 

Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son[182] 

Jakob 

Jakob var inte en av de tolv, som en del kanske tror. Jakob, bror till Johannes blev dödad av Herodes Agrippa I[183] i ett tidigt skede i kyrkans historia. Den andre Jakob i lärjungaskaran berättar inte Bibeln något om i Apostlagärningarna, så vi vet inte vad som hände honom, annat än vad traditionen säger. 

Jakob, författaren till brevet med samma namn, var en av Jesus bröder, född av Maria med Josef som far. Jakob var antagligen den äldste i brödraskaran[184] efter Jesus eftersom han nämns först. Han var inte alls en lärjunge eller efterföljare till Jesus under den första tiden av Jesus tjänst. 

Inte ens hans bröder trodde på honom.[185] 

Något hände med Jakob eftersom han framträder som en av pelarna i församlingen i Jerusalem senare. Vi vet att Maria, Jesus mamma, också ville prata med Jesus och få honom att tänka över vad han håller på med. Hon bar trots tvivel, i sitt hjärta på det budskap hon hade fått av ängeln Gabriel, och det profetiska budskap hon fått av Simeon i templet. Detta fick henne att lita på Jesus vid bröllopet i Kana men också stå nedanför korset där hennes son hängde. Kanhända Maria vittnade om den uppståndne för sina barn? Vi vet inte något om deras omvändelse men vi vet att både Jakob och Judas kom att höra till den första församlingen och dessutom räknades som ledare och apostlar. De är också med bland de 120 personer som samlades strax före pingstdagen. 

Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.[186] 

Jakob berättar inte så mycket om sig själv eller kommenterar sitt eget brevskrivande. Men det är med auktoritet han talar till de bröder han skriver. Det är ingen tvekan om att han tror på Gamla Testamentet som Guds ord: 

Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt.[187] 

Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda.[188] 

Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,[189] 

Ett intressant uttryck som används av Jakob är tomma ord. Han använder detta i följande vers: 

Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger: ”Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?”[190] 

Jakobs bibelsyn kommer här i dagen. Skulle Bibeln innehålla ord som inte betyder något, eller bara står där utan att vi skulle behöva bry oss om dem? Bort det, som Paulus säger. Det finns inga tomma och innehållslösa ord enligt Jakob. 

Petrus 

Petrus är författare till två brev, 1 Petr och 2 Petr. Han var tillika med Matteus en av de tolv och dessutom en av tre i den inre kretsen omkring Jesus. Petrus omvändelse finns utförligt dokumenterad i Luk 5 och Petrus framträder på många ställen i evangelierna och sedermera i Apostlagärningarna, särskilt de tolv första kapitlen. Petrus var den borne ledaren, han höll sig alltid framme och var den som ofta fick representera de övriga lärjungarna när de undrade om något. Den finns inga tecken på att Jesus favoriserade någon av lärjungarna men helt klart är att Jesus valde Petrus till en speciell ledartjänst bland de tolv. Detta framgår i texten: 

Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.[191] 

Jesus avsåg aldrig att bygga sin församling på Petrus. Det hade varit en bräcklig församling. Han tänkte bygga sin församling på den uppenbarelse som Petrus fick, nämligen uppenbarelsen om vem Jesus är. Så är det fortfarande. Församlingens kraft och seger ligger i att se vem Jesus är och att se på Jesus. Men det var ändå Petrus som först av alla fick denna uppenbarelse och fick tala ut den, mitt bland sina bröder. 

Petrus fick också uppdraget att vara en ledare för församlingen direkt av Jesus på stranden av Galileiska sjön. 

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”För mina lamm på bete.” För andra gången frågade han: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”Var en herde för mina får.” För tredje gången frågade han: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.[192] 

Petrus var också den som ledde den första församlingen. I Apg 15 är det däremot Jakob, Jesus bror, som är ledaren i församlingen[193]. Petrus var auktoriserad av Jesus att gå Guds ärenden. Det betyder däremot inte att allt Petrus sa var Guds ord. Det framgår med tydlighet från samma sammanhang där Petrus bekänner Jesus vara Messias. När Jesus sedan börjar tala om sin förestående död, försöker Petrus hindra honom från att gå den vägen[194]

Gamla testamentets tillförlitlighet samt dess uppfyllelse i och med Jesus bekräftas av Petrus. 

Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.[195] 

För Petrus är det uppenbart att GT inte bara är Guds ord, utan att det också leder till frälsning för dem som hör och tar emot det. 

Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet. Det är detta ord som har förkunnats för er.[196] 

Här ger Petrus även auktoritet till apostlarnas ord. Petrus uppmanar sina läsare att inte bara tro på Guds ord utan också tala i enlighet med Guds ord. 

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord[197] 

Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.[198] 

I denna passage säger Petrus en hel del intressant. De utstuderade myter han talar om här syftar på det evangelium han och lärjungarna hade predikat under den första tiden. Petrus säger bestämt ifrån att detta skulle röra sig om myter eller mänskliga påhitt. Vad hade han för bevis att det var sant? Han hade sett Jesus bli förhärligad på berget! Petrus, Jakob och Johannes hade sett den förhärligade och de hade tagit emot Guds ord direkt från himlen, hörbart, ett vittnesbörd från himlen om Jesus. Evangeliet om Jesus var sanktionerat direkt från himlen vad Petrus anbelangade. Petrus kallar detta ord från Gud och indirekt hela GT för det profetiska ordet, eller profetia. Sedan säger Petrus något mycket intressant i vers 19. När de stod där på förklaringsberget vet vi att de inte fattade så mycket av vad som hände men nu vet de vad de tror på. De ord som Gud har talat till dem står nu mycket mer fast än när de började. Ordet började som en morgonrodnad på himlen, som en svag strimma av ljus i en fjärran horisont, men nu lyste ordet som en sol för Petrus och han var beredd att gå hem[199]

Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud[200] 

Petrus bibelsyn är klar. Det är bara människor som har skrivit Bibeln, men inget som är skrivet i den har tillkommit genom någon människas egen vilja eller utläggning. Allt är skrivet genom den Helige Andes ledning. Författarna har fått vad de skulle skriva av Gud. Det blir också uppenbart utifrån den tidigare citerade versen. 

Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.[201] 

Profeterna profeterade om händelser långt fram i tiden, men de visste inte alltid vad de talade om. De förmedlade Guds ord utan att veta vad det egentligen betydde. Först fick de ord som de skrev ned, sedan satte de sig ned för att studera och forska i samma ord som de hade uttalat. 

Judas 

Judas var också en son till Maria och Josef. Han har skrivit det korta Judasbrevet[202]. Han bar samma namn som förrädaren, en av de tolv, men är alltså inte identisk med honom. Judas var ett vanligt namn på den tiden, taget från Jakob, patriarkens näst äldste son. Judas var både gift, räknades som apostel och arbetade som missionär. 

Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?[203] 

Judas var väl sedd och en av ledarna i församlingen. 

Trots att hans brev bara innehåller ett kapitel hinner han med en hel del.  

Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.[204] 

I denna vers ger Judas auktoritet åt det evangelium som lärjungarna predikade. Det evangeliet är från Gud och det är värt att kämpa för. Han går vidare att beskriva en del personer som har nästlat sig in i församlingen men vars uppsåt inte är ärliga. Dessa personer har Gud redan talat om: 

Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen.[205] 

Vilket annat redan skrivet ord kan förutse något sådant om det inte var Guds ord? Judas fortsätter med en exposé i främst Moseböckerna om denna av Gud förutsagda dom. Sedan lyfter Judas upp apostlarnas undervisning och deras profetiska uttalanden om att en del människor som kommer att försöka splittra församlingen. 

Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: ”I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär.”[206] 

Judas jämställer egentligen på detta sättet GT ord och apostlarnas ord i samma ämne. 

Sammanfattning 

Sammanfattningsvis ser vi att författarna till Nya Testamentet var uppskattade bröder i den första kristna församlingen. Tre av åtta (nio) var direkta lärjungar till Jesus, speciellt utvalda av honom. Dessutom bemyndigade med kraften i hans namn (Matteus, Petrus och Johannes). Tre andra tillhörde den yttre lärjungaskaran, två av dem uppvuxna i samma familj som Jesus (Jakob, Judas och Markus). En av dem fick ett speciellt möte med Jesus, både i form av en syn på jorden men blev även uppryckt till himlen (Paulus). Den siste i skaran var en högst respekterad och uppskattad medarbetare i den tidiga kyrkan. Författarna till Nya Testamentet är inte vilka människor som helst. De var högt respekterade i den första kristna kyrkan och de flesta av dem hade personlig erfarenhet av Jesus och hans ord. De andra i en indirekt mening. 

Författarskaran var också auktoriserad av Gud. Vi lånar Nikodemus ord: 

Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.[207]  

Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.[208] 

Gud verkar ha gett sitt bifall till dessa herrars verk. Bibeln berättar om många helanden utförda av lärjungarna och Paulus. Några exempel: 

Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall… Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. [209] 

Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.[210] 

Det ligger naturligtvis ingen följdverkan i att vara smord av Gud till att kunna bota människor och att skriva textmaterial som skall anses vara Guds ord. Det är inte det jag menar. Min avsikt med att berätta om författarna är att visa att de i flera avseenden var auktoriserade av Jesus till att: 

1.       bära fram hans budskap till människor

2.       bota människor, precis som han själv gjorde

3.       kasta ut onda andra, precis som han själv gjorde

4.       uppväcka döda, precis som han själv gjorde 

Och de gjorde det också! Det finns alltså anledning, vill jag mena, att med fog kunna anse att författarna till Nya Testamentet är auktoriserade av Gud till trovärdiga vittnen.  

Slutord 

Jag hade mycket mer att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. Jag hoppas snart få träffa dig, och då får vi talas vid direkt.[211] 

Det finns mycket mer att säga i detta ämne, inte minst på vilket sätt profeterna i det Gamla Testamentet mottog sina ord från Gud. Det finns också mycket mer att säga angående de Gamla Testamentet-citat som hela Nya Testamentet är genomdränkt i. Här avses inte bara direkta citat utan även alla de indirekta hänvisningarna till gammaltestamentliga händelser, uttryck, personer osv.  

Det är svårt att få Jesus att bli något annat än en bibeltroende, bokstavstroende ”fundamentalist” i den betydelsen att han hade Gamla Testamentet som grund för sitt liv och sin tjänst. Han levde, och dog för att uppfylla alla de ord som den hade profeterat skulle ske. Ingen i hela Bibeln är så noggrann med att hålla alla Guds ord. Det han vände sig emot var när man via mänskliga påfund tömde Bibelns innehåll. 

Nya Testamentets författare, var lärjungar till samma slags bibelsyn som Jesus. Allt de gjorde och sa, bekräftades av andra eller dem själva, direkt eller indirekt genom GT-citat. Det låg också kraft bakom Jesus och apostlarnas ord. Det blev som de sa och Gud bekräftade deras ord genom tecken och under. Vi kan lita på att de ord vi läser i Bibeln är de ord som Gud vill skall vara där. 

Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd.” 12Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det.”[212] 

Nu är frågan, vilken bibelsyn har du? 



[1] 1 Kor 14:9b-11

[2] Vi förstår också hur oerhört effektivt ”strödde ut människor över jorden genom att övernaturligt ge dem olika språk. (Se 1 Mos 11). Det gick helt enkelt inte längre att samarbeta på ett effektivt sätt. Detta var före språkparlörernas och språkundervisningens tidevarv. Det är trots dem, ändå svårt att kunna samarbeta om man inte delar språket och den ömsesidiga förståelsen av språket.

[3] 2 Kor 1:13a

[4] Hebr 5:11-12

[5] 2 Petr 3:15b-16

[6] 1 Mos-Est samt Matt-Apg ses som historisk litteratur. Job-Höga V är poetisk litteratur. Jes-Mal samt Upp är profetisk text. Rom-Jud är litteratur i brevets form. Det finns egentligen ännu fler litterära skrivarter i Bibeln, om man är mer noggrann, liknelser, ordspråk, lagtext, m.m. men de fyra är en bra första indelning av Bibelns texter, väl värd att lägga på minnet. Poängen är att varje textart följer givna regler och skall förstås utifrån detta och därmed kan man inte läsa all text på samma sätt. För att sätta sig mer in i detta ämne kan ni gärna läsa Gordon Fee och Douglas Stuarts utmärkta bok ”Att läsa och förstå Bibeln” utgiven på Libris bokförlag. Man kan också låna den av mig.

[7] Mark 4:10-12

[8] Se exempel på detta i Apg 15:23-29 och Apg 23:25-30.

[9] Ca 25 mil från Persiska viken.

[10] 1 Mos 12:1-3

[11] Rom 3:17-20

[12] Rom 9:3-5

[13] Lagen bestod av de fem Moseböckerna, Profeterna av Josua, Domarboken, Samuelsböckerna, Konungaböckerna, Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de tolv småprofeterna. Psalmerna eller skrifterna bestod av Psaltaren, Ordspråksboken, Job, De fem festrullarna: Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren och Ester samt Daniel, Esra-Nehemja och Krönikeböckerna. När Jesus talar ut sina ve över fariséerna och de skriftlärda så nämner han två GT:liga gestalter: Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. Abel är hämtade från första Mosebok, den första boken i den judiska bibeln och Sakarias från den sista; 2 Krönikeboken 24.

[14] Matt 5:17-20

[15] och därmed hela GT.

[16] Rom 7:12

[17] Matt 23:2-3a

[18] Rom 8:3

[19] På hebreiska jod.

[20] Allt enligt Folkbibelns kommentatorer.

[21] Luk 22:36b-38

[22] Matt 26:52-54

[23] Hab 2:2-3

[24] Jes 55:8-11

[25] Matt 5:19-20

[26] Joh 13:34-35

[27] Rom 13:8-10

[28] Rom 8:4

[29] Mark 1:1-3

[30] Luk 4:18-19

[31] Joh 1:1-3

[32] Joh 1:14

[33] Exempel på detta är t ex Josef, den kanske allra klaraste förebilden till Jesus och till det som skulle hända honom.

[34] Matt 1:19

[35] Matt 1:20, 2:13, 19, 22

[36] Luk 1:38

[37] Luk 2:21, se även 1 Mos 17:12

[38] Luk 2:22, se även 3 Mos 12:3-4. Maria var enligt lagen oren i sju dagar, på åttonde dagen skulle barnet omskäras och sedan skulle hon vara hemma trettiotre dagar innan hon fick gå till helgedomen.

[39] Luk 2:22-24, se även 2 Mos 13:2, 12

[40] Luk 2:41

[41] Joh 7:8-10

[42] Matt 3:13-15

[43] Luk 2:46-47

[44] Joh 7:15

[45] Mark 2:23-28

[46] Mark 10:2-9

[47] Mark 12:10-12

[48] Mark 7:1-16

[49] Matt 23:4

[50] Hur viktigt detta är för Gud kan du läsa om i Hes 34

[51] Matt 9:36

[52] Upp 22:18-19

[53] När det gäller Satans storhet var han skapad till storhet, oerhörd vacker och med mycket makt enligt Bibelns ord. Han är däremot helt igenom ond, lögnens fader, en mördare, helt moraliskt perverterad och dessutom fullkomligt besegrad av Jesus. Hans makt består nu endast i den makt han ges av människor som väljer att följa honom.

[54] 1 Mos 1:3

[55] Hebr 11:3

[56] 1 Mos 3:1

[57] Luk 4:1-13

[58] Läs om detta i Upp 20:10

[59] Jes 14:13 och Hes 28:17. Läs gärna hela dessa profetior angående Satan, hans ursprung och hans fall. Jes 14:12-14 Hes 28:11-16.

[60] Stället som handlar om att vi inte skall leva av bara bröd är hämtat från 5 Mos 8:3, stället om att bara tillbe och tjäna Gud är hämtat från 5 Mos 6:13 och stället om att inte fresta Gud är hämtat från 5 Mos 6:16.

[61] Ps 91:13

[62] 1 Petr 5:8

[63] Upp 5:5. Detta är en intressant text. En av de äldste tröstar Johannes med orden att Lejonet av Juda kan öppna bokrullen och bryta sigillen men direkt därefter presenteras Jesus i formen av ett lamm som har blivit slaktat.

[64] Mark 4:3-9

[65] Att det finns nycklar till kunskap säger Jesus i Luk 11:52: ”Ve er ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen.” Det betyder att det finns något som kan öppna och stänga ute kunskap.

[66] Rom 10:9-10

[67] Rom 10:17

[68] Jak 1:18

[69] 1 Petr 1:23

[70] Joh 17:20

[71] Matt 17:20

[72] Joh 8:56-58. Enligt Jesus har Abraham funnits. Texten indikerar också, tror jag, att det faktiskt var Jesus, i sin pre-mänskliga skepnad som faktiskt besökte Abraham tillsammans med två änglar strax innan Sodom och Gomorra förstördes.

[73] Matt 24:37-39. Enligt Jesus har Noa funnits och han byggde faktiskt en ark.

[74] Matt 23:35. Enligt Jesus har Abel funnits, och därmed också Kain. Sakarias i 2 Krön har också enligt Jesus funnits. Abel återfinns i den hebreiska bibelns första bok och Sakarias i samma bibels sista bok. Jesus auktoriseras alltså med dessa ord hela GT och menar att hela dess persongalleri faktiskt har funnits.

[75] Matt 19:4-8. Enligt Jesus har Adam och Eva funnits som fysiska och historiska personer. Även Mose.

[76] Daniel Matt 24:15. Jesus menar även att Daniel tjänade som profet. David Matt 22:43, Isak & Jakob Matt 22:32, Salomo Matt 6:29, Elia Matt 11:14, Jona Matt 12:40,  Drottningen Matt 12:42, Jesaja Matt 13:14. Det har ifrågasatts om Jesaja verkligen har skrivit hela Jesajaboken och man menar att det finns två eller tre Jesajapersoner, därför att texterna skiljer sig så mycket. Den första delen är skriven utifrån assyriernas ockupation medan andra delen handlar mer om tröst. Evangelisten Johannes verkar anse att hela boken är skriven av samme Jesaja. I Joh 12:38-40 citeras två verser från Jesaja, Jes 53:1 och Jes 6:9, dvs. både från början och slutet. Abjatar Mark 2:26, Änkan i Sarepta Luk 4:26, Elisa Luk 4:27, Naaman från Syrien Luk 4:27, Män från Nineve Luk 11:32, Lot Luk 17:28. Även hans hustru har funnits enligt Jesus, och hon blev till en saltstod. (Luk 17:32)

[77] Luk 24:25-27

[78] Luk 24:44-45

[79] Matt 4:4, 6, 10 med parallellställen. Bergspredikan har flera citat och hänvisningar till Moseböckerna.

[80] Matt 13:35, Matt 21:16

[81] Matt 12:18, 15:8

[82] Matt 9:13

[83] Matt 11:10

[84] Mark 14:27

[85] Matt 20:17-19

[86] Matt 19:4

[87] Matt 24:37-39

[88] Matt 11:23-24

[89] Joh 5:19

[90] Joh 3:34-35

[91] Rom 1:3-4

[92] Luk 24:44-45

[93] Luk 24:27

[94] Matt 22:43-44

[95] Joh 10:34-35

[96] Det finns några få ord uttalade av Jesus under sin vandring på jorden som faller utanför hans tjänst. Det är de ord han uttalar i templet som tolvåring. Se Luk 2:41-52 (49). Jesu tjänst började i och med dopet i Jordan, (se Matt 3:13-17). Det finns också mer ord uttalade av Jesus återgivna i Bibeln som faller utanför hans vandring på jorden. Till ”hans vandring på jorden” räknar jag även tiden mellan uppståndelsen och himmelsfärden. Se även, Apg 9:4-6, 9:10-16, 18:9-10, 20:35, 22:7-10, 22:18, 21, 23:11, 26:14-18, Upp 1:8, 1:17-4:1, 16:15, 22:6-7, 22:12-20a.

[97] Matt 21:23-27

[98] Joh 3:2

[99] Joh 8:12-18

[100] I Johannes evangelium kallas fariséerna och de styrande för judarna.

[101] Joh 9:30-34

[102] Mark 2:1-12

[103] Joh 8:31-32

[104] Joh 8:45-47

[105] Rom 1:4

[106] Hebr 2:4

[107] Joh 18:8-9

[108] Ordet som uppfylls är hämtat från Joh 17:12.

[109] Joh 2:22

[110] En del av detta är hämtat från Ivan Hellströms utmärkta bok ”Förstår du vad du läser?” om Bibelns alla böcker. Kan varmt rekommenderas.

[111] Joh 17:6-8

[112] Kol 4:16

[113] Kol 2:20-23

[114] Apg 15:22-29

[115] De tre första evangelierna har så många gemensamma ord och uttryck att man med goda grunder kan anse dessa tre, eller i vart fall två av dem inte bara skrivit ned evangelierna utan också redigerat ett befintligt material. De flesta av forskarna anser att Markus skrev sitt evangelium först och att Matteus och Lukas lånade av honom men redigerade materialet och införlivade nytt material. Dessa tre evangelisterna kallas för synoptikerna, efter samsyn eller se samma.

[116] Matt 10:1

[117] Matt 10:14-15

[118] Joh 17:20

[119] Apg 1:21-22

[120] Matt 1:1

[121] Du finner dessa olika avsnitts början i 1 Mos 2:4, 5:1, 6:9, 10:1, 11:10, 11:27, 25:12, 25:19, 36:1 och 37:2. Titta gärna närmare på detta.

[122] I Mos 2:4

[123] En del menar att det finns elva. Man tar då även med 1 Mos kap 1.

[124] Matt 1:22-23

[125] Se även 2:15, 2:17-18, 2:23, 3:3, 4:14-16, 8:16-17, 13:34-35, 21:4-5, 27:9-10

[126] Mark 14:51-52

[127] Apg 13:13

[128] Kol 4:10

[129] 2 Tim 4:11

[130] Apg 12:12. Lägg märke till att församlingens mötesplatser var hemliga. Både den övre salen och denna.

[131] Det grekiska ordet är euthus. Ordets funktion är ofta att få läsaren att fästa uppmärksamheten på det som kommer därefter. Ordet förekommer 42 gånger i Markus. Ett intressant studium är att se i vilka sammanhang de förekommer. Jag tror att man skulle kunna hålla ett flertal predikningar om detta.

[132] Mark 16:19-20

[133] Apg 16:11-12

[134] Luk 1:1-4

[135] Luk 24:18

[136] Apg 1:1-3

[137] Joh 13:23, 20:2, 21:20

[138] Se 1 Tess 2:15 resp. 4:1

[139] Joh 1:14

[140] Gal 2:9

[141] Undantaget är Joh 21:2 där han beskrivs som en av Sebedeus söner.

[142] Joh 13:23, 20:2, 21:7, 21:20

[143] Joh 1:35. Detta kan inte bevisas men det finns mycket som tyder på att det är så.

[144] Joh 18:15

[145] Joh 19:35

[146] Joh 19:35

[147] Joh 20:30-31

[148] Joh 21:24-25

[149] 1 Joh 1:1-4

[150] 1 Joh 5:13

[151] Upp 1:1-3

[152] Upp 22:6-7

[153] Upp 22:18-19

[154] En liknande markering görs i GT:s sista bok, Malakis näst, näst sista vers: ”Kom ihåg min tjänare Mose lag som jag gav honom befallning om på Horeb, stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel”. (Mal 4:4) Här blir detta citat ett förmanande och uppmuntrande uttalande från Gud som både sammanfattar hela Bibeln och ger en tillbakablick genom hela GT. (Moseböckerna ligger ju först). Nästa citat handlar om Elia, som vi vet utifrån Jesu ord (Matt 11:14) handlar om Johannes Döparen. GT:s näst sista vers, (Mal 4:5) sammankopplar därmed med NT som börjar med Johannes Döparen.

[155] Apg 9:4-6

[156] Apg 9:15-16

[157] Apg 22:14

[158] Apg 26:15-18

[159] 2 Kor 12:2, 4, 7

[160] Gal 1:11-12

[161] Ef 3:2-4

[162] I Hebr 2:3 ser vi att författaren inte är en av de tolv. Hebr 10:2-3 vittnar om att brevet är skrivet före år 70, då templet blev förstört. Det verkar som om man fortfarande offrar i templet. Brevet vittnar också om en stor kunskap i GT men också en stor förståelse för vad Jesus åstadkom i sin död och uppståndelse. Detta kan peka på Paulus som författare. Men märk väl, vi vet inte.

[163] 1 Kor 15:8-11

[164] Apg 22:3, 5:33-39

[165] Gal 1:11-12

[166] 2 Kor 12:1-4

[167] Gal 1:8-9

[168] Gal 2:11-14

[169] Ef 3:2-5

[170] 2 Kor 12:7

[171] 2 Tim 4:7

[172] 1 Kor 7:10

[173] 1 Kor 7:12

[174] 2 Tim 3:16-17

[175] 2 Petr 3:14-16

[176] 1 Tess 2:13

[177] 2 Kor 1:13a

[178] 1 Kor 2:6-10a

[179] Apg 24:14

[180] Apg 26:22b

[181] Hebr 2:1-4

[182] Hebr 1:1-2

[183] Apg 12:1-2

[184] Matt 13:55

[185] Joh 7:5

[186] Apg 1:14

[187] Jak 2:8

[188] Jak 2:11-a

[189] Jak 2:23

[190] Jak 4:5

[191] Matt 16:13-20

[192] Joh 21:15-17

[193] Se även Gal 2:12

[194] Matt 16:21-23

[195] 1 Petr 1:10

[196] 1 Petr 1:23-25

[197] 1 Petr 4:11

[198] 2 Petr 1:16-19

[199] 2 Petr är Petrus svanesång. Han har likt Paulus nu avslutat sitt lopp och är på väg att få åka hem till Herren. Se 1:14-15

[200] 2 Petr 1:20-21

[201] 1 Petr 1:10

[202] Brevet innehåller många likheter med Petrus andra brev. Jämför dem gärna!

[203] 1 Kor 9:5

[204] Jud 3

[205] Jud 4

[206] Jud 17-18

[207] Joh 3:2

[208] Hebr 2:4

[209] Apg 5:12, 15-16

[210] Apg 19:11-12

[211] 2 Joh 12

[212] Jer 1:11-12

[213] 1 Joh 1:9